Dag Ett Vidablick - Bankeryd

Sitter här i mörkret efter en maxad dag tillsammans med nitton elvaåringar, två pedagoger och tre andra mammor förutom mig själv. vilken fantastisk dag det har varit. Trots att vi startade dagen tidigt och haft fullt upp hela dagen, så bär jag med mig en känsla av tillfredställelse när jag snart ska gå och lägga mig! 06:57 begav vi oss mot Bankeryd och vidablick som är en gård för lägerskola och andra läger som drivs av KFUM/KFUK. Det märks att de kan det här.

Amanda och Rim tillsammans med Suzana på tåget. Barnen var så spralliga och förväntansfulla inför inför vistelsen på Vidablick. Jag tänkte mig att alla skulle vara dödströtta med tanke på den tidiga morgonen. Men efter att extrafrukosten slunkit ner, var de flesta på gång och det märkets på dom alla att det såg fram emot de här dagarna. Jag tror att det var mest vi vuxna som kände oss lite trötta. Värmen var inte i funktion i den vagnen vi satt i, så efter ett tag så frös vi alla rejält! Den känslan var lite svår att skaka av sig under dagen. Barnen har ju varit i rörelse mcytket, så de blev fort varma igen :-)

Vissa ägnade tågresan till att läsa bok. Förstod senare när jag pratade med svenska fröken Helene att det visst pågår någon tvävling fram till jul. Men Lucas har ju alltid ändå gillat att läsa mycket. Ett sätt att koppla av för killen med behov av mycket egen tid.

Sirak och Christopher ska snart påbörja sin frukost

William och Jan snart igång med frukosten de också

Ida, sofia och Paulina, pratandes, ätandes och i full färd med att spela kort

Julia, Lisa och Elin upptagna med att ta kort

Cecilia och Sara glada och spralliga

Två goa pojkar som äter extra frukost som tagits med för tågfärden

Framme! De på Vidablick har hämtat vårat bagage och här följer vi Oskar (Ossy) på en kort men härlig promenad till Vidablick genom Bankeryds centrum

En fantastisk allé av träd. Lite magisk känsla

Så här kan ett av de större rummen se ut!

Här har väntar vårt bagage på oss

Utsikten mot Vättern! Visst är det vackert!!!

Ett gruppfoto på klass 5A

Samarbetsövningar på gång. Gruppen har kommit till en återvändsgränd och får coachning av instruktören Fredrik. Fantastisk personal här och underbara instruktörer! Är otroligt imponerad över deras fantasi, uppfinningsrikedom, empati och förmåga att föra gruppen framåt. Riktigt så här bra hade jag inte förväntat mig. De är över förväntan och jag hade förväntningar! :-)

Nu är gruppen igång igen och klarar uppgiften som handlar om att få alla på den pyttelilla plattan utan att nudda marken med den andra foten!

Med fantasi och uppfinningsrikedom klarar dom att förflytta sig från den plattform de står på till en annan. slutresultatet ska bli att alla står på en annan plattform än den de började med.

Fika. Inte bara äpplen, utan även lite kaka och saft. Äpplena gjorde sig bättre på bild bara ;-)

Barnen slog oss med häpnad! Samarbete på hög nivå! De tom förvånade instruktören Fredrik, som tyckte att de klarade av detta bättre än många vuxna. Ett samarbete som gjorde förädrarna som var med så rörda att ögonen tårades av stolthet.

En hjälpande hand som förde de alla till mål. Enastående!

Balansen är svår, men efter mycket möda lyckas dom!

Nästa övning gick ut på att barnen skulle hålla rockringen med bara ett finger och tillsammans lägga ner den på marken. Vid första försöket åkte ringen i luften istället för ner på marken. Likadant för bägge grupperna av barn (indelade i två grupper)

Nu är rockringen på väg ner

Snart i mål

Ja! De lyckas! Men vad svårt att bara vara bisittare. Både föräldrar och pedagoger hade full sjå att stå brevid och betrakta händleserna. Många gånger fick vi nästan bita av oss tungan för att låta bli. Jag själv fick insikt om att det är för sällan vi litar på att våra barn själva löser sig ur situationen. Att betrakta och se hur lite coachning kan hjälpa dom över hindren, utan att vi tar över och löser det för dom kändes för mig som en av dagens lärdomar att ta med.

Även denna grupen skulle lösa situationen att förflytta sig så att alla bytte plattform. Det var eftermiddag och övningarna led mot sitt slut. Både energinivå och entusiasm var på låg nivå. Men med coachning och fantastisk vägledning från Ossys håll höll de modet uppe och sökte efter lösningar. Men himmel vad svårt det var för oss vuxna att hålla tyst!

De kämpar på och försöker hitta lösningarna som för dom närmare mål och kvällsmat!

Neej, nu ger vi snart upp!

Det här går ju inte!

Jo, det gick! äntligen närmare lösning! Även denna grupp hittade sin lösning. Det fantastiska för oss som stod brevid och betraktade, är ju insikten om att det finns så många lösningar, inte bara en! Det är så lätt att tro att det bara finns ett sätt att lösa saker på, när det finns tusen möjligheter :-)

Här är en fantastisk mamma som följt med, Johanna som är en klippa!

Här är en annan underbar mamma som tillsammans med mig försökte hålla tungan i styr och låta bli att curla ;-) Men enklare i teori än verklighet :-)

Här är mamma Suzana som förgyller med sitt glada humör och skratt.

Här är engelska fröken Jessica som är med och ser till att det här funkar

Här är Helene som undervisar i svenska och musik. En glad själ och obotlig optimist inser vi :-)

Efter mycket om och men och en förfärlig trög uppkoppling har jag lyckats att slarva till och förlora två uppsättningar av denna bloggpost. Därför återkommer jag med imorgon (tidigare på kvällen) med en fortsättning och fortsatt berättelse av morgondagens aktiviteter som handlar om individuella utmaningar och kanoting på Vättern. Jag vill avsluta dagen med Fredriks uttalande om att han tyckte det var roligare att guida dessa barn som var så fulla med entusiasm och påhittighet även om det innebar att bromsa in lite ibland, än barn där man måste ha blåslampan i baken. De var makalösa, påhittiga och framförallt både tålmodiga och så kloka barn. En fröjd att följa dessa och jag tycker synd om er andra föräldrar som missar detta. Jag själv är så förvånad och många gånger är de då vi rörs till tårar av att se deras frustration, ansträngning och slutligen att kunna ta sig i mål, utan cruling men med mycket coachning!

Superlativen är för få för att beskriva den glädje både jag, de andra föräldrarna och pedagogerna känner! Detta har varit en otrolig upplevelse och det är ändå bara första dagen!