Jan

Jan är en kille som jag har ett mycket levande minne av från deras skolstart. Vi var på besök i skolan innan de skulle börja 2004 i sexårsverksamheten som på skolan kallas för Bryggan och Vinga. Johan började på Bryggan och gick på skolan fram till halva tvåan då vi bytte skola för honom. Lucas började på Vinga tillsammans med Jan. Men på vårt besök under våren innan skolstart besökte bägge killarna Vinga tillsammans med Jan. De var de tre barnen som var på besök den dagen. De var alla så små om man jämför dom med hur stora de är idag. Jag hoppas att Jan får hjälp med att fortsätta vara den fina kille han alltid ha varit, även nu när de blir större och lättare lockas att försöka vara något de inte är. Den stereotypa bilden av vad som är tufft och att han och många andra killar i klassen väljer att vara smarta och äkta.

Här tillsammans med de andra i gruppen i ett försök att se hur lång den där plankan egentligen är. Något som visades sig vara mycket kortare än vad de behövde.

Här funderar han tillsammans med Aron, Stevan och Julia.

Jan gillade skogen. Han och jag fastande dessutom bland blåbären under dag tre och vi hade mycket svårt att slita oss från de delikata bären som både var stora och söta. Jag lovade honom en tur i blåbärskogen nästa år.

Här ser Fredrik till att linan sitter säkert på Jan som med spänd förväntan ska ge sig i kast med övningen på höghöjd, den första i ordningen dag två.

Här klättrandes upp för stammen

Hägre och högre upp

Här är Jan i kanoten paddlandes längs med de sandiga landremsorna på vänster sida.

Under fika stund på lilla bryggan när vi väl anlänt

Inför instruktionerna under sista dagen

Här är Jan i full färd med att fylla på vatten tillsammans med Rim, så att svaret ska flyta upp i röret. Gapig med suveränt samarbete mellan barnen på stranden. Svaret flöt upp inom kort tid, men kändes nog som en evighet med det iskalla vattnet.

Här i skogen vid en av uppgifterna. Jan tillsammans med sin grupp som är Lucas, Amanda. Christopher, Rim och Sofia

Sista uppgiften som Amanda sedan tar hem. Det som både var roligt och lite sorgligt var ändå att flickorna sprang iväg och lät Jan, christopher och Lucas samla ihop alla grejorna, trots att man med stort missnöje velat att det skulle vara rättvist. Här fick jag som kvinna mig en stor tankeställare vad det är för rättvisa vi lär våra flickor att ropa efter. En rättvisa som låter killarna städa upp efter leken?

Jan och William avslutade vistelsen med att bada i det iskalla Vättern, en lång stund!

Under vistelsen förvånade han fröken Jessica med att vara en kille som bäddar, väldigt fint och effektivt. Hans rumskompisar stod med gapande munnar och betraktade när han lärde dom hur de skulle gå till väga. Dessutom en kille med superordning på sina saker. Som sagt, den här vistelsen var så rolig för att man fick se sidor hos barnen som annars inte kommer fram. En glädje att fått vara med om!