Här är Cecilia, en tjej som vågar vara sig själv. En egenskap som jag känner att jag beundrar med Cecilia är hennes förmåga att vara med både killar och tjejer på ett otvunget sätt. Något jag gratulerar hennes förläldrarna för att de hjälpt Cecilia att uppskatta vänner oavsett kön. Mina bägge söner har alltid uppskattat att ha kompisar som är både killar och tjejer. Det är med lite sorg i hjärtat som jag ser hur de skolas in i det här separerade sättet att se på barn. I Johans skola upprepar deras lärare Martin att de är så bra på att hitta på saker med varandra oavsett kön. I Lucas klass ser jag hur skolan allt mer separerar barnen utefter kön, vilket man aldrig skulle acceptera om det hade gällt hudfärg eller rötter i ursprungsländerna. Självklart finns det saker, där man måste ta hänsyn till kön, men att använda de argumenten till att dela dom på andra områden tycker jag är sorgligt. Jag hade önskat att Lucas skola hade jobbat lite mer ur genusperspektiv och hjälpt barnen att hitta broar mellan det som de genom resten av livet kommer att uppleva som särkillnader, både i lön och acceptans. Därför blir jag så glad när jag träffar tjejer som Cecilia som så otvunget rör sig mellan de osynliga barriärer som vuxna sätter upp helt i onödan.
Cecilia och Sara på tåget till Bankeryd. Nu ska frukosten intas och spänningen ligger som ett tunt lager i hela tågvagnen :-)
Fröken Jessica sitter med och lyssnar på Fredrik som berättar vad som nu händer.
Cecilia efter isbrytar lekarna, uppvärmingen inför samarbetsövningarna som vi ska hålla på med resten av eftermiddagen.
Nu har vi kommit till en liten liten platta och alla försöker hitta ett sätt att få alla på den utan att nudda marken. Vilket visade sig vara en svår nöt att knäcka.
Det som ser omöjligt ut visar sig till slut att vara något det löser tillsammans.
Här försöker man komma fram till en lösning, vilket de efter några försök lyckas med.
En glad Cecilia med Paulina och Sirak
Här fikar hon med Wille och Jan
Här får hon hjälp att komma förbi första hindret på gröna banan
Lite svajigt i mitten blir det
Nu är Cecilia över första hindret.
Nu går hon vidare till nästa steg
En balansakt som de snart kommer underfull med
Vill över till detta hinder som sedan leder till mål
Några försök blir det, det är svårt med balansen
Efter några försök kommer alla till mål
Att ta bort synen försvårade det hela. Det går inte att med ögonkontakt eller kroppspråk uttrycka förslag på strategier
Rockringen nästan på marken nu
Inför kanotingen. Här tillsammans med Lisa, Sofia, Sara och mamma Suzana
Gott med fika! Här tillsammans med Julia och Elin
Tar du ett kort till!?!
Sista dagen inför uppgifterna som väntar
En glad Cecilia på väg mot tåget. Vårt bagage transporteras till tåget av personal från Vidablick med bil, vilket är väldigt skönt. Promenaden är härlig, speciellt när Brittsommar solen lyser över oss och alla är lagom trötta och mätta. Härliga dagar med härliga barn.
Här är Cecilia, en tjej som vågar vara sig själv. En egenskap som jag känner att jag beundrar med Cecilia är hennes förmåga att vara med både killar och tjejer på ett otvunget sätt. Något jag gratulerar hennes förläldrarna för att de hjälpt Cecilia att uppskatta vänner oavsett kön. Mina bägge söner har alltid uppskattat att ha kompisar som är både killar och tjejer. Det är med lite sorg i hjärtat som jag ser hur de skolas in i det här separerade sättet att se på barn. I Johans skola upprepar deras lärare Martin att de är så bra på att hitta på saker med varandra oavsett kön. I Lucas klass ser jag hur skolan allt mer separerar barnen utefter kön, vilket man aldrig skulle acceptera om det hade gällt hudfärg eller rötter i ursprungsländerna. Självklart finns det saker, där man måste ta hänsyn till kön, men att använda de argumenten till att dela dom på andra områden tycker jag är sorgligt. Jag hade önskat att Lucas skola hade jobbat lite mer ur genusperspektiv och hjälpt barnen att hitta broar mellan det som de genom resten av livet kommer att uppleva som särkillnader, både i lön och acceptans. Därför blir jag så glad när jag träffar tjejer som Cecilia som så otvunget rör sig mellan de osynliga barriärer som vuxna sätter upp helt i onödan.
Cecilia och Sara på tåget till Bankeryd. Nu ska frukosten intas och spänningen ligger som ett tunt lager i hela tågvagnen :-)
Fröken Jessica sitter med och lyssnar på Fredrik som berättar vad som nu händer.
Cecilia efter isbrytar lekarna, uppvärmingen inför samarbetsövningarna som vi ska hålla på med resten av eftermiddagen. 
Nu har vi kommit till en liten liten platta och alla försöker hitta ett sätt att få alla på den utan att nudda marken. Vilket visade sig vara en svår nöt att knäcka.
Det som ser omöjligt ut visar sig till slut att vara något det löser tillsammans.
Här försöker man komma fram till en lösning, vilket de efter några försök lyckas med.
En glad Cecilia med Paulina och Sirak
Här fikar hon med Wille och Jan
Här får hon hjälp att komma förbi första hindret på gröna banan
Lite svajigt i mitten blir det
Nu är Cecilia över första hindret.
Nu går hon vidare till nästa steg
En balansakt som de snart kommer underfull med
Vill över till detta hinder som sedan leder till mål
Några försök blir det, det är svårt med balansen 
Efter några försök kommer alla till mål
Att ta bort synen försvårade det hela. Det går inte att med ögonkontakt eller kroppspråk uttrycka förslag på strategier
Rockringen nästan på marken nu 
Inför kanotingen. Här tillsammans med Lisa, Sofia, Sara och mamma Suzana
Gott med fika! Här tillsammans med Julia och Elin
Tar du ett kort till!?!
Sista dagen inför uppgifterna som väntar
En glad Cecilia på väg mot tåget. Vårt bagage transporteras till tåget av personal från Vidablick med bil, vilket är väldigt skönt. Promenaden är härlig, speciellt när Brittsommar solen lyser över oss och alla är lagom trötta och mätta. Härliga dagar med härliga barn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar