onsdag 22 september 2010

Om fördomarnas hemvist

Fantastiska ord om fördomarnas hemvist  Jag lyckas inte få in själva filmklippet här, men tryck på länken och hör en klockren beskrivning om vad fördomarna bor.

lördag 18 september 2010

Vidare funderingar kring sorg


Jag har funderat mer kring det här med sorg. Fastnade lite när jag kom till vad sorg egentligen är. Ett nät av funderingar som grenade sig mer och mer och blev en bunt lösa funderingar som väckte fler frågor än svar. Tänker mig att sorg inte enbart är en belastning, som man kan ibilla sig att det är. Som en armering i vår medmänsklighet, kanske inte alltid så vacker, men ack så nödvändig för att vi ska kunna utvecklas till människor, medmänniskor.

Sorg, en reaktion, symptom och resultat av förluster, när vi går vilse, brustna drömmar och förhoppningar. Så tänker jag mig att sorg är. Sorg som en nödvändighet i vår utveckling som människor, ett reningsbad som kan leda till klarsynthet eller förståelse för sig själv och andra. Det är ingen enkel väg att låta sig ledas genom sorg i en tid där de flesta är rädda för den. I en tid av glättiga attityder och där självhjälp är synonymt med att tränga undan det mesta som är obehagligt, så är det svårt att få fatt i sin sorg.

Jag har funnit ut att sorg hjälper en att hitta tillbaka till glädjen, till förtröstan om livet och till kärleken som bor inom en. När vi förnekar sorg blir sorgen en permanent hyresgäst, som blir svår att avhysa eller vräka. Bitterheten växer, ironin tar plats i våra hjärtan och framförallt blir det mesta alla andras fel, det som händer i ens liv. När vi låter sorgen få passera genom våra liv, renar vi också våra självar och vi blir mer villiga att förstå oss själva och vår omvärld.

När vi försöker förstå oss själva och andra genom att trycka undan vår sorg, gör vi det oftast på bekostnad av oss själva. Det kan uttrycka sig som att vi alltid har rätt eller att vi på vår egen bekostnad tar på oss manteln av att alltid förstå alla andra, även när de gör illa oss. Sorg är livsnödvändigt för att väcka kraften av vår livslust och potential. Sorg banar väg för medmänsklighet och närande kärlek.

En del säger att det är farligt att fastna i sorgen. Jag tror att om vi välkomnar sorgen, utan förbehåll och lust att kontrollera, så fastnar den inte i oss. Det är när vi tror att vi kan styra och hoppa över viktiga delar som kan vara smärtsamma, som vi låter vår sorg gå på grund i våra själar. Vi kan befria genom att låta sorgen få tvätta oss rena, hur jobbigt eller ledsamt det än är. Min sorg är min vän och riktiga vänner vet när man kan hjälpa och när det är dags att lämna ifred och låta någon annan ta ansvar.

söndag 12 september 2010

Sorg

Sorg, ett ord man ofta förknippar med något jobbigt. Med all rätt, sorg kan vara oerhört jobbigt. Under mina bästa dagar tänker jag att sorg i sin bästa form också är konstruktiv. Jag som har fått erfara vad depression kan göra med en tänker att när man orkar känna sorg så finns också en kraft till förändring bakom hörnet. Jobbigt att ta sig dit, men där finns skaparkraften om än kanske inte skaparglädjen, ännu.  Det finns många böcker om hur man kan fylla sitt liv med ständig glädje och jag kan föreställa mig att det finns människor som kan det. Men som i allt annat så tänker jag att en del människor har sorgen som sin följeslagare. För mig har acceptansen om att jag har det förändrat mitt liv. Från den dag jag såg min sorg som följeslagare och vän istället för fiende har jag fått helt andra förutsättningar till ett bra liv än innan. Ibland tar den osunt mycket över mig, men jag vet alltid att den bara kommer på besök. Bara för att sorgen är  vän så utesluter jag inte min glädje och lust till livet som följeslagare. Vi samverkar i mitt liv och ibland fungerar det bra och ibland får vi jobba lite hårdare.  

Jag tänkte att jag skulle prata lite sorg här ett tag. För jag upplever att vi i liver försöker undvika sorg så mycket vi kan, medans jag tror att vi helt enkelt blir vilsnare utan den. Att sorg kan vara en vaccination till depression. Så välkommen till några dagars funderingar kring sorg.

lördag 11 september 2010

Lördagstankar

Bilden är tagen av en svunnen vän som länmat efter sig både reflektioner och erfarenheter. Mina killar var ungefär som Celia är nu när det här togs. Minns inte längre vad det var jag sa när kortet togs. Tiden flyr och jag tittar tillbaka både framåt och bakåt. Man kanske gör det när man håller på att fylla fyrtio. Men en sak jag tänker på är att vänner är det underbaraste man har, även de som lämnat oss på det ena eller andra sättet. Oavsett om de är närvarande eller ej, så har det efterlämnat både erfarenhet, tankar och minnen.

fredag 10 september 2010

Visioner


Tid, har ni funderat på tid någon gång? Hur oändlig den kan vara och ändå nästan obefintlig andra gånger. För att mäkta med dessa marginaler som vi med nöd och näppe kan gripa tag i har vi som människor löst det med att dela in tiden i klockslag. För att göra tiden begriplig för oss. Göra den mätbar. Andra har utformat mätning för längd, volym, vätska etc. Vi begränsar och ger oss utrymme och möjligheter samtidigt. Det är det som är paradoxen med att göra saker mätbart.

Så tänker jag mig att våra möjligheter också är. Livet är fullproppat med dom, så mycket möjligheter som nästan går oss ur händerna för att vi inte förmår att uppfatta allt. Det går att göra det mätbart, genom visioner och målsättning. Visioner för mig handlar om att har stora ramar, där de stora värderna och målen inbegrips. Målsättning är att göra dom tuggbara i små bitar, så att vi kan begripa dom här och nu.

Jag håller på med mina visioner och det är ett jättelikt arbete både för hjärna, hjärta och fötter (handling). Men oj vad det är kul. Det är både svårt och kul. Det ska bli kul att utvärdera detta om tio år och se vad av det som jag föreställde mig var möjligt som blev verklighet och vilka saker som ska arbetas vidare på eller förkastas.

Hur ser din vision ut?

måndag 6 september 2010

Så klart våra Kommunala Skolor är bra. De har erfarenhet, Kompetens och blir bra utan att ha ekonomisk vinning för ögonen


Ibland vet man bara att det blivit så rätt. Bara den vetskapen kan fylla mig med tillförsikt och glädje. Det här med att välja skolor för ens barn, är ju ångestskapande och ger kramp. Våra kriterier när vi tittade handlade mycket om ledarskap och hur man väljer att arbeta med alla barn, oavsett förutsättningar. För mig personligen handlade  valetet också om vad våra val gör för det samhälle som våra barn sedan ska ta hand om.  Det som på kort sikt kan te sig bra för just mitt barn, kan på lång sikt resultera i att samhället som mitt barn lever i grunden har förändrats så att det i det strora hela faktiskt inte blir bra. Vi vill tro gärna tro att vi inte hör ihop, att våra val faktiskt inte påverkar andra. Men det gör det, oavsett vad vi tycker om det.

Idag mötte jag per telefon en av mina söners lärare. Det var ett fantastiskt bra möte. Klok, erfaren och kompetent. Med lyhördhet och stark vilja att mötas fick vi ett bra samtal som också fick mig att inse att det vilar oerhört mycket kompetens mellan väggarna på den skolan. Bortblåst blev oron över torgets närhet, över att stadsdelen faktiskt är en mycket blandad stadsdel med barn från övre medelklass och barn från socioekonomiskt belastade hem. Bortblåst är också oron om vi valde rätt.

Den kompetensen, viljan att se barnen för vilka de är och det ledarskapet. Det kan bara bli bra. Det innebär inte att jag tror att det inte kommer att bli problem. Det blir det alltid där människor med olika viljor möts. Men jag har blivit trygg i att den här skolan är villig att föra dialog och villig att hjälpa barnen utifrån deras förutsättningar. Den här läraren är en bra ambassadör för den här skolan, men jag förstår att hon kan det med det ledarsksapet hon har bakom ryggen. Glad och trygg blir jag och tacksam för att vår kommunala skola kan erbjuda oss detta.!