Det här är Ida. En glad tjej som genom sin naturliga sätt att vara drar till sig andra som gärna vill vara tillsammans med henne. En idrottande tjej som utan krusiduller bara tar sig an sina utmaningar. Under dag två var hon med i den grupp jag följde under höghöjdsövningarna och kanotingen. Under höghöjdsövningarna var hon tillammans med Lucas och Julia de i klassen som klarade av att klättra lodrätt upp, 16 meter upp i luften, och därifrån lät sig hissas ner till marken igen. En utmaning eftersom det blev svårare och svårare ju längre upp de klättrade. En fysisk tjej som också vet var hon har sig själv.
Här är mamma Johanna som är en riktig klippa. Det syns var Ida har fått sin målmedvetenhet ifrån. Johanna är en av de få människor som besitter den där tysta styrkan som finns hos de personer som vet vad de vill men inte har behov av att sina kvalitéer i ett skyltfönster. Det märks att hon har idrottat i många år. Under de här dagarna med oss föräldrar så syntes det hur vi kompletterade varandra och hur olika vi är. Där jag är mer rättfram och bestämd där visar de andra olika nyanser av mjukare sätt och en annan form av lyhördhet än den jag bestitter. Tillsammans med pedagogerna tycker jag att vi fick till det riktigt bra. Ett teamarbete av hög klass :-)
Här vandrar vi från tåget. Annika till vänster, Johanna i mitten, fröken Helene till höger och så två goa killar.
På tåget satt de här damerna och hade det roligt med sina kompisar mitt emot.
Här är Fredrik, en instruktör med en otrolig förmåga till konstruktiv kritik, förmåga att peppa barnen till stordåd och en enastående förmåga att fånga upp de där barnen som behövde extra mycket feedback. Imponerad var jag.
Här är Ida, lite spänd för dagens övningar
Samarbete och kluringar att lösa här med vägledning av Ossy. Lite tystare än Fredrik och feedbackade mer med lite bitsk humor.
Lite paus innan de tar tag i det hela med nya krafter
Sofia prövar plankan medans Ida tillsammans med Christopher försöker hålla den andra änden still och stadig.
Mamma Johanna som fick hålla hårt i sig för att inte komma med förslag. Det var verkligen en pärs för oss föräldrar att hålla oss i skinnet!
Nu är det bara att fortsätta, frågan är hur.
En annan mamma, men vad gör det, man kan ju låna en bit vetja ;-)
Johanna säkrar hjälmen på barnen, här på Ida innan hon far i luften
Spänd och nervös av förväntan blir hon kollad av Fredrik som hjälper henne på med selen
Nu är det min tur snart!
Så beger sig Ida med målmedveten klättring upp på tiometaren för att handlöst slänga sig ut i luften :-)
Tittar stadigt mot målet
Nu är hon i toppen
Så kastar hon sig ut i luften
Når nästan säcken
Så den fartfyllda nerfärden som Fredrik bjuder på kan ju få vem som helst att få hickan :-)
Här bestigs sextonmeters vertikala stocken. Återigen med en bestämdhet. Lucas har nyss klarat av att nå toppen, så då finns ingen återvändo ;-)
Beslutsamheten är enastående. Jag är så imponerad av dessa barn som efter sin förmåga bara gör för att utmana sig själva.
Snart i mål!
Där är hon framme, fröken Fredrikson!
Här är står Ida och lyssnar uppmärksamt på instruktionerna
På Vättern i kanoten
Äntligen god fika!
Tar du kort nu igen!?!
På vägen till kanoterna hittade vi den här båten som hade ett passande namn :-)
Ida i rummet hon delar med mamma Johanna, Elin, Sofia, Rim och Cecilia
Under sista dagen
I skogen och letar ledtrådar till mordgåtan
En glad tjej med gott humör och god laganda. Här är en tjej som inte letar genvägar och imponerade på mig genom sitt naturliga sätt att vara.
Det här är Ida. En glad tjej som genom sin naturliga sätt att vara drar till sig andra som gärna vill vara tillsammans med henne. En idrottande tjej som utan krusiduller bara tar sig an sina utmaningar. Under dag två var hon med i den grupp jag följde under höghöjdsövningarna och kanotingen. Under höghöjdsövningarna var hon tillammans med Lucas och Julia de i klassen som klarade av att klättra lodrätt upp, 16 meter upp i luften, och därifrån lät sig hissas ner till marken igen. En utmaning eftersom det blev svårare och svårare ju längre upp de klättrade. En fysisk tjej som också vet var hon har sig själv. 
Här är mamma Johanna som är en riktig klippa. Det syns var Ida har fått sin målmedvetenhet ifrån. Johanna är en av de få människor som besitter den där tysta styrkan som finns hos de personer som vet vad de vill men inte har behov av att sina kvalitéer i ett skyltfönster. Det märks att hon har idrottat i många år. Under de här dagarna med oss föräldrar så syntes det hur vi kompletterade varandra och hur olika vi är. Där jag är mer rättfram och bestämd där visar de andra olika nyanser av mjukare sätt och en annan form av lyhördhet än den jag bestitter. Tillsammans med pedagogerna tycker jag att vi fick till det riktigt bra. Ett teamarbete av hög klass :-)
Här vandrar vi från tåget. Annika till vänster, Johanna i mitten, fröken Helene till höger och så två goa killar. 
På tåget satt de här damerna och hade det roligt med sina kompisar mitt emot.
Här är Fredrik, en instruktör med en otrolig förmåga till konstruktiv kritik, förmåga att peppa barnen till stordåd och en enastående förmåga att fånga upp de där barnen som behövde extra mycket feedback. Imponerad var jag.
Här är Ida, lite spänd för dagens övningar
Samarbete och kluringar att lösa här med vägledning av Ossy. Lite tystare än Fredrik och feedbackade mer med lite bitsk humor.
Lite paus innan de tar tag i det hela med nya krafter
Sofia prövar plankan medans Ida tillsammans med Christopher försöker hålla den andra änden still och stadig.
Mamma Johanna som fick hålla hårt i sig för att inte komma med förslag. Det var verkligen en pärs för oss föräldrar att hålla oss i skinnet!
Nu är det bara att fortsätta, frågan är hur.
En annan mamma, men vad gör det, man kan ju låna en bit vetja ;-)
Johanna säkrar hjälmen på barnen, här på Ida innan hon far i luften
Spänd och nervös av förväntan blir hon kollad av Fredrik som hjälper henne på med selen
Nu är det min tur snart!
Så beger sig Ida med målmedveten klättring upp på tiometaren för att handlöst slänga sig ut i luften :-)
Tittar stadigt mot målet
Nu är hon i toppen
Så kastar hon sig ut i luften
Når nästan säcken
Så den fartfyllda nerfärden som Fredrik bjuder på kan ju få vem som helst att få hickan :-)
Här bestigs sextonmeters vertikala stocken. Återigen med en bestämdhet. Lucas har nyss klarat av att nå toppen, så då finns ingen återvändo ;-)
Beslutsamheten är enastående. Jag är så imponerad av dessa barn som efter sin förmåga bara gör för att utmana sig själva.
Snart i mål!
Där är hon framme, fröken Fredrikson!
Här är står Ida och lyssnar uppmärksamt på instruktionerna
På Vättern i kanoten
Äntligen god fika!
Tar du kort nu igen!?!
På vägen till kanoterna hittade vi den här båten som hade ett passande namn :-)
Ida i rummet hon delar med mamma Johanna, Elin, Sofia, Rim och Cecilia
Under sista dagen
I skogen och letar ledtrådar till mordgåtan
En glad tjej med gott humör och god laganda. Här är en tjej som inte letar genvägar och imponerade på mig genom sitt naturliga sätt att vara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar