September har klivit över tröskeln och hösten börjar närma sig. Luften har länge burit på den krispiga och friska luften som skvallrar om att vi börjar gå mot höst. Det är med vemod jag lämnar sommaren, för jag är en person som älskar dessa få men otroligt njutningbara månader då man kan bada och njuta av att vara ute utan att vara påpälsade från topp till tå. Det bästa med hösten är mysfaktorn (när det inte regnar), alla frukter, svampar och resterande bär man kan skörda i naturen och trädgårdarna. Det finns en liten hamster i mig som lever upp när jag ser alla dessa små skatter som kan frysas in och lysa upp i vintermörkret med sin doft av sommar och sensommar. Liten sa jag för att dölja hur mycket hamster som bor i mig :-)Det har varit skönt med en lång paus i bloggandet, då det bara kommti några strö inlägg då och då. Men nu så har hösten börjat med sin skärpa och sitt myller av händelser både i närmiljö och världen omkring. Jag har funderat mycket kring hur jag vill ha min blogg. Ska jag rikta in mig på något speciellt eller ska jag fortsätta som jag gjort? Jag har kommit fram till att jag står vid min utkikspunkt och blickar ut kring det som händer mig och det jag ser. Ibland är den där punkten en liten sten och ibland står jag på ett högt berg.
Men oavsett, så är det min utsikt och det är ju det bloggens namn skvallrar om. Ibland skulle jag vilja vara mer engagerad i det som händer utanför och det är jag, genom att läsa andra. Men jag har bestämt mig för att det är den bit av min utsikt jag vill dela med mig av som får landa här. Jag själv står på tröskeln till nya utmaningar, som jag inte till fullo känner att jag mäktar med att omfamna, men jag kliver in och ser mig omkring för att se hur jag vill ha min plats på jorden.
I mitt blickfång finns främst min lilla familj på mina tre barn och min man. Från dessa fyra utgår jag ifrån och omfamnar också de vänner som finns och berikar mig. Men en glad höst önskar jag åt oss alla och nya tag om denna blogg också. Vi ses! :-)
