Jämnställdhet I

Det här med jämnställdhet är ett rätt laddat ämne, även bland svenskar som lever i en av världens mest jämnställda länder. Det jag tycker att Sverige har lyckats med är att ge alla människor oavsett kön eller ursprunglig klass (även om man nu inte ska prata klass numer), möjlighet att få arbeta med det man drömmer om eller leva det liv man vill ha. Alla gör inte det, men för många idag tror jag det handlar mer om de egna prestationerna än om de möjligheter som finns. För vi har mer möjlighet än vad de flesta andra människor har i andra delar av världen. Detta innebär inte att vi inte kan sträva efter det som kan bli bättre, men jag tror att det är bra att också erkänna det som är bra. Jag läste för en tid sedan att det som man pratar om som "den Amerikanska drömmen", det individualistiska självförverkligandet är lättare att uppnå i de Nordiska länderna än i det land man annars tror att det händer, USA. Varför? Jo enligt den artiklen hade studien visat på att vi i Norden med vår jämlikhet och jämnställdehet ger människor bättre förutsättningar än i det starkt segregerade USA. Så i Sverige där vi levt med socialdemokratin under många herrans år, har haft högt skattetryck och där allmän vård och barnomsorg arbetats fram, är det större chans att nå den kapitalistiska drömmen än i kapitalismens högborg USA. Det tyckte jag var en väldigt intressant läsning och resultatet var något som både förvånade mig och fick mig att fundera mycket.

Så rent möjlighetsmässigt har vi kommit långt. Men personligen tror jag att vi snubblat över målsnöret. Jag anser att vi har sålt ut vår diskussion om jämnställdhet med de möjligheter vi ges. Bägge parter har möjlighet att yrkesarbeta, trots att man har barn. Men det vi har övergett är vår syn på jämnställdhet. Jag behöver bara titta flyktigt bland mina vänner och bekanta för att se att möjlighet till yrkesarbete automatiskt inte ger oss den jämlikhet vi behöver i värderingar och handlande i praktiken. Många kvinnor ser jag som i jämlikhetens namn lever ett oerhört ojämlikt liv, både praktiskt, ansvarsmässigt och ekonomiskt perspektiv. Många kvinnor är det som har försatt sig i ett liv med tron om att de lever jämlikt i en av världens jämlikaste länder (till det yttre) för lika arbetsfördelning, delade bankkonton och olika pensionssparande som resultat. Att dammsuga lika många gånger, handla eller tvätta lika många gånger ger ingen jämlikhet. Jag vill utmana er som läser i tanken om vad jämlikhet är. Ni som har modet att kommentera, antingen här eller Facebook eller via mail, gör det. Jag menar på att vi i stort har ett jämlikt samhälle, men att kampen ännu ej är vunnen, för att vi kvinnor slutat se vad vi förlorat. Jag återkommer igen i detta ämne.