När hösten är här och alla löven har fallit av, så blir kontrasterna i naturen tydligare. På min promenad idag såg jag hur hur bergsknallar och andra kullar blev synligare mellan trädens nakna grenar. På våren och sommaren täcks de av gröna blad som formar en grön kulle eller förhöjning. På hösten ser man igenom och perspektiven blir annorlunda. Höjdskillnaderna djupnar. Det är en form av skönhet som fångar mig och väcker en förundran över denna vackra natur som omger oss. Det finns en närvaro i naturen, oavsett om det är skog, berg eller hav, som tar mig med storm och får mig att andas med själen som inget annat kan åstadkomma.
Idag har det regnat och man känner riktigt hur kylan gömmer sig bakom höstens andedräkt och vindpustarna har slutat smeka och övergår i höstkyssar. Biter till i kinden och ögonen tåras och ändå bedåras jag över den skönhet som naturen bjuder på. Mitt hjärta bankar hårdare för våren och sommaren, men det innebär inte att jag inte ser den skönhet som hösten dukar upp. Den nakna och nästan burdusa skönhet som avtäckning av löv och blommor innebär. Där sten och berknallar harmoniserar med trädstammar och några enstaka löv i höstiga färger. En skönhet som brutalt tränger sig på, men ändå vittnar om en ny vår.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar