Det fanns en tid då jag var så väldigt bra på att skicka kort, av alla de slag. Jag var inne på en av de bloggar jag följer och hon fick mig att tänka på hur sällan jag både får och ger andra kort nu förtiden. Det har faktiskt funnits en tid då jag sände julkort vid jul (så där runt hundra) och det gör vi inte numer och har inte gjort sedan de stora barnen var fem eller sex år tror jag. Ett tag så skickade vi nyårsbrev till de som tänkt på oss vid jul, men inte heller det får vi till nu för tiden. Jag blir dock väldigt glad för de julkort som dimper ner hos oss ändå och ibland från samma personer som år efter år skickar till oss, fastän vi aldrig skickar tillbaka. Det kallar jag att skicka från hjärtat för att de vill och inte för att vi har skickat. De är inte många men jag blir lika glad varje år. Varje jul tänker jag att i år ska jag verkligen få till det igen. Förra året fick jag mina föräldrar till att ta ett familje kort på oss alla fem vid Raukarna på Gotland, men det blev aldrig något med det. I år har vi ett kort på oss från Visingsö, jag hoppas att det blir något med det. Men man kan aldrig veta :-)
I mina söners klasser finns det en mamma från varje klass som då och då skickar med små kort med korta och uppmuntrande meddelanden. Jag blir alltid så glad och då framförallt för den tid det ägnat för att göra detta för mig. Förr skrev jag också brev, milslånga brev om allt och inget. Idag blir det mest mail och det är också kul. Men det är en speciell känsla det här att läsa på papper, allt ifrån att veckla upp det vackra pappret till lukta på det. Jag tror att det som får oss att känna det där extra med pappers brev istället för mail, sms eller facebook är för den tid det tar. Det är lite omständigare att skiva, skaffa frimärken och sen leta reda på en postlåda. Det går så mycket fortare att skicka iväg något elektroniskt.
Det som är lite mer omständigt blir ju lite mer värdefullare bara för att det tar mer tid i anspråk från de som gör det. Så är det ju med allt. Tid idag är värdefullt och därför uppskattar vi det. Men jag tror att det är viktigt att inse att något inte behöver vara mindre värdefullt bara för att det tar mindre tid i anspråk. För bara det här att någon tänker på en och tar sig tid att tala om, maila eller sms:a till mig är något jag uppskattar så oerhört mycket. För omtanke, även i de allra enklaste former är något människor rationaliserar bort idag. Tiden och orken räcker inte till för det. Därför är omtanke en sån lyx idag. I söndags fick jag en liten bok om olika promenadstråk i Göteborg av en vän och jag blev så väldigt glad. För den var så mitt i prick. Något jag verkligen älskar är att upptäcka nya smultronställen och här fick jag en liten behändig bok att ta med.
Härom veckan fick jag fina blommor för att jag skjutsat en annan vän till flyget. Det är sånt där som inte behövs, för jag gjorde det jag gjorde för att jag ville. Men det värmer att någon uppskattade det så, att den tar sig tid att köpa blommor till mig. Det finns vänner som skickar mig roliga saker på mailen, så att jag med jämna mellanrum får skratta. Jag får små hjärtan och andra små saker på elektroniskt på facebook. Det är så uppskattat!
Det här med omtanke är något som värmer så gott och gör under med själen. Kom i håg att glädja en person om dagen eller per vecka och du har varit med skapat ringar på vattnet som fyller vår värld med glädje! Låter jag banal? Det struntar jag i om det medför att det tillför lite mer glädje i de här grå vardagen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar