Det här hittade vi på Celias dörr i kväll. Detta är vad som rör sig i hennes värld. Det känns så mäktigt som en ynnest att få vara en sån stor del, en viktig punkt i någon människas liv. Sitt barns liv. Jag tänker när jag ser detta, att det är en stor ynnest jag fått ta del av genom att bli mamma till henne och hennes bröder. Det känns så stort och jag blir så rörd inom mig att det blir lite svårt att ta in. Att vara förälder är allt annat än att det är självklart att man är viktig. Det är en ynnest och en gåva att vara rädd om.
3 kommentarer:
Visst är det en ynnest att få vara med om detta. Vilken underbar bild på lapparna på hennes dörr. De säger så mycket, jag blir verkligen rörd och berörd.
Ja, jag blev också så berörd och tänkte att det gäller att njuta och ta in så mycket som möjligt medans det varar.
Ja, passa på och gör det. Jag försöker också tänka på det och jag har alltid varit så mycket med mina barn. Ändå går det för fort - men då vet man att man har tagit vara på tiden så mycket som möjligt. Min stora tjej har fyllt femton nu. Hon är jättegullig och det är en härlig tid på andra sätt men man är inte längre solen i deras liv (och det är väl så det ska vara...)
Skicka en kommentar