Funderar över det här med demokrati. Idag var jag och lyssnade på Kommunalfullmäktige i Göteborg. Jag har aldrig riktigt vetat var jag hör hemma.Varken i politiken eller i religionen. Spretar för mycket. Jag tror på en högre makt, som jag kallar Gud. Jag får gliringar från alla håll. Från dem som tycker jag är sinnessjuk för att jag ens tror på en Gud. Från dem som inte tycker jag verkar tillräckligt troende.
Jag har aldrig haft behov av att andra ska tycka som mig, bara jag får tycka som jag tycker. Däremot är jag öppen för ifågasättande eller samtal om varför. Jag har vänner som är ateister, som är kristna av alla de olika slag, muslimer i alla riktningar, judar och de som håller sig till det i allmänhet kallas för flum. Men jag har aldrig känt mig hemma i en specifik kyrka eller församling.
Likadant har det varit med politiken. Det finns så många olika riktningar och egentligen är det så att man hittar en sammanslutning dom mest liknar det man i huvudsak tycker. Jag har alltid vetat att jag ligger mer åt vänster. Men det finns mycket jag också tycker som jag hittar i både mitten och högerpartier. Jag har också alltid funnit mycket nöje i politiken. Det är intressant och nödvändigt för att vi ska ha en grund att stå på som samhälle.
När Sverigedemokraterna kom in i Riksdagen i höstens val grät jag högt. Det är inte bara det att det är ett främlingsfientligt parti. Det är ett nasistisk parti. Ett parti som på sin hemsida öppet går ut med att de inte stöjder varken barnkonventionen eller FNs allmänna deklaration om mänskliga rättigheter. Ett sånt parti har valts in i Sveriges Riksdag och man sympatiserar med dem för att det finns ett motstånd. Ingen sympatiserar med något annat parti på det sättet.
Det märkliga är att när många människor pratar om demokrati så utgår de alltid från att deras ståndpunkt är den rätta. Demokrati är en medelväg, för att man inte kommit på ett bättre sätt. Det är på inget sätt optimalt eller rättvist. De är ett sätt att styra ett samhälle som åtminstone är bättre än en diktatur. Demokrati handlar till stora delar om kompromisser och det kan medföra att krafter man inte stödjer också kan använda demokratiska vägar för förtryckande åsikter.
Detta med att ett nasistiskt parti valdes in i vår Riksdag, medförde att jag valde att jag tog ställning. Jag är helt säkert att det parti jag valt inte till fullo står för det jag tycker. Men jag valde de delar jag tycker är viktigast och där jag känner att min största gemensamma nämnare möts. Ikväll var jag på en av fyra introduktionstillfällen och det innebar att jag gjorde ett besök på Kommunalfullmäktiges möte i Göteborg. Oerhört intressant.
Jag hamnade på en av läktarna mellan vägvals entusiaster och SD sympatisörer. En mycket bissar känsla :-) De tjoade och smädade talarna nedanför och jag tänkte att det är märkligt med människor som anser sig stå för demokrati, men inte har hyfs nog att låta någon annan framföra sin åsikt utan att högt och ljudligt kasta ur sig smädelser och andra otrevligheter. Jag tänkte att fler invånare borde gå och lyssna då och då.
Demokrati handlar ju inte enbart om att mina synpunkter få föras fram. Det handlar ju också im att acceptera och respektera att andra synpunkter både få ta plats och föras fram. Däremot behöver jag inte tycka likadant. Det som slår mig är att enfrågepartier gärna slår sig fram som underdogs och gärna använder demokratin som slagord. Det verkar dock svårare för dem att acceptera att demokratin också innebär att de själva måste respektera det som inte överensstämmer med deras egna åsikter.
Jag tänker att det är ett märkligt land jag lever i. Ett land som trots sina brister också bjuder på oerhörda möjligheter. Ett land att vara stolt över. Ett land att drömma om och drömma i
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar