Drömmar som avsikt

Avsikt. Av att se. Sikta, som i mening att rikta sig mot något eller någon. Sikta, som att sila ur (exempel mjöl som blir finkornigt och luftigt). Sikta, som att skaffa sig ett urval.

Jag har i mina funderingar kring det här med drömmar, kommit fram till, att det är en oerhörd viktig nyckel till det här med att vara människa. Att leva som människa. Drömmar hjälper oss att avskilja all den potential, alla möjligheter och alla val som vi människor står inför. 

När livet inte handlarom att överleva, utan att leva, så är möjligheterna och valen oändliga. Vi praktiskt taget drunknar i dom. För att inte blanda ihop överleva med att leva har vi några fina redskap. Ett av dom är drömmar.

När man väljer att leva så är drömmar en del av den grund vi står på och som väcker vår livslust och hjälper oss att hitta "flow" i vårt vardagshav. Jag ser fyra viktiga pelare i valet att leva livet istället för att överleva i livet. Avsikt, Näring, Mening och Mål är det som utkristalliserar sig.

Det är svårt för mig, som gärna vill ha helhetsbild eller översikt att ta mig an det här med drömmar innan jag ser "väven". Jag är en människa som tidigt fick lära mig det här med att överleva. Att överleva handlar mycket om mål, så jag har alltid varit oerhört målinriktad.

Det jag kan se att jag förändrar idag är att mina mål har flyttat fokus. Målen baseras inte lika mycket utifrån rädsla längre, utan handlar mer om att hitta mening och näring. När jag tittar ordentligt på det drömmar jag står på, inser jag att mycket är förlegat. Baserar sig på en tid som inte längre finns.

En liten flicka står på en gård. Det är kallt, så kallt att fingrarna styvnar av kylan och kläderna är allt för tunna. Gården omgärdas av tre byggnader och en stor port i järn som vetter ut mot en trång gata. Mitt på gården finns en pump, där man för hand pumpar uppn vattnet. Flickan som med stela fingrar försöker fylla hinken med vatten fylls av en enda stark känsla som omgärdas av vanmakt och övergivenhet. "En gång ska jag ha det bättre, ett mycket bättre liv".

Den här flickan är jag. Idag ser mina förutsättningar helt annorlunda ut. Jag har en man, tre fina barn, föräldrar som älskar och stöttar mig och familj genom min man som ser mig som en del av sin familj . Jag svälter inte, har ett hus att bo i, har en bil att köra och håller kroppen varm. Jag har det bra helt enkelt.

Någon gång på vägen förändrades förutsättningarna, men målen har envist bitit sig fast. När drömmar och mål utgår från en ursprunglig rädsla, finns risken att man missar målet. Jag inser att det är viktigt att inventera sina drömmar då och då. Att hitta både nya mål, ny mening och ny näring.

Det kanske är det som man kallar fyrtioårskris, eller kriser i allmänhet. Det sker en större inventering, därför att det blir så uppenbart att valmöjligheterna krymper. En påminnelse om att livet är förgängligt och att alla de drömmar som inte blev av.

På en blogg idag såg jag detta citat i kommenterasfältet. Det passade så bra i mina funderingar kring drömmar att jag avlustar mina funderingar kring drömmar me denna.

"You were always looking for the right way to behave, so concerned you might make a mistake. But, darling, there are no mistakes. There are only our wishes, our actions, and the consequences that follow both. There are only events, how we cope with them, and what we learn from the coping.” (Elizabeth George, With No One As Witness)