Att blicka upp mot en himmel av dunlätta moln, se strandrågen buga för vinden som samtidigt rensar ens själ, då blir livets närvaro så påtaglig att jag nästan kan ta på den.
Här tänker jag visa en del av den utsikt jag har från mitt inre och från mina tankar om världen och människorna i den.
söndag 25 april 2010
Skriftningar
Att blicka upp mot en himmel av dunlätta moln, se strandrågen buga för vinden som samtidigt rensar ens själ, då blir livets närvaro så påtaglig att jag nästan kan ta på den.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Känner det lika stort som du.
Då fylls jag också av tacksamhet.
Erica, havet är kanske en av de
största gåvor!?
Kerstin skickar en kram också!!
Tack för kramen Kerstin! Grattis också i efterskott ;-D
Underbar beskrivning av havet och naturens kraft med ett fint avslut som även öppnar tankefönstret. Som du vet älskar jag själv naturen och dess skiftningar. Det är svårt att bara välja en årstid när alla är så fantastiska. Sen är det ofrånkomligt att sommaren är enklare på många sätt men jag vill inte vara utan någon av våra årstider. Härliga, vackra bilder också! Kram/Eva
Tack för feedback Eva! Ja jag har genom dina bilder förstått att du äger en stor kärlek för naturen och dess skiftningar. Du har verkligen förmågan och ögat att fånga det på ett sätt som gör att jag njuter med både själ och öga! ;-D
Skicka en kommentar