Men vi är ju olika, vi människor, och vi blir ju berikade just för att vi är så olika. Det verkar som om alla samhällen behöver olikheter, olika människor som fungerar och bidrar på olika sätt. Det konstiga är att det också verkar vara det som vi har allra svårast för, det här med olikheterna. Vi behöver det, men det utmanar och provocerar oss också. Orientering i livet är ingen lätt uppgift och för många verkar de enkla svaren vara det som "räddar" många. Jag önskar ibland också att jag var en sådan människa som nöjde mig med de enkla svaren. Jag har en förmåga att vilja vrida och vända på saker i en evighet innan jag hittar en väg och de allra flesta gånger är vägen också krånglig.
En väg som ger mig möda, men som jag sällan vill ge upp. Ibland förstår jag mig helt enkelt inte på mig själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar