Lucas
Det märkliga är att han alltid kommer att vara den där tre-fyraåringen i min värld. Jag hade så svårt att förstå varför min mamma alltid envisades med att inte se att jag blev större. Nu när jag betraktar mina egna "små" inser jag att man ser på sina barn med ett annat perspektiv än vad man själv ser på sig själv. Som vuxen minns man mer av när de var små än vad de själva gör.
3 kommentarer:
Håller helt med. När Ella är hos mig kan hon få vara liten, och krypa ner i min säng eller bara bli bortskämd som när hon var liten. Fast hon är elva år nu. Jag måste behandla henne som stor här med. Men det finns en frist efter middagen och sova, där jag tycker hon kan få bli lite omhuldad och slippa ta allt ansvar, tex ensam ansvara för blodproven för sin diabetes. Tids nog blir hon vuxen. Eller så är det bara jag som vill ha kvar min bebis?
Både och skulle jag tro ;-D
Skicka en kommentar