Jag pratade med mina killar för ett tag sedan om kontraster. Alltså sådana som framkommer i livet. Jag kom att tänka på det under en av mina fotosessioner i naturen. Det har varit väldigt mycket moln på himlen under sommaren och när jag har tagit mina bilder inser jag hur vackert det blir på bild, även om jag hellre skulle vilja ha klarblå himmel.En klarblå himmel är vacker att titta på, men blir inte vackert förrens man har en kontrast till. På sommaren så gör sig en molnfri himmel sig bäst i kombination med klippor vid havet, en vacker blomster äng eller något som blir en kontrast till det där stilla och blå. Otroligt vackert, men väldigt intetsägande i längden. Så är livet också.
Alla dessa dagar som är så härliga blir man ju medveten om för att de där dagarna som inte alltid är bra finns. En gång på en bilresa till Stockholm fick jag bensinstopp på motorvägsbron i Borås för att jag i villervallan glömt att tanka bilen. När den äntligen kom igång igen efter hjälp från en hjälpsam medtrafikant i trafiken blev det så uppenbart att bilen rullade på vägen och hur jag blev varse om hur mycket jag uppskattade att obehindrat kunna köra dit jag ville.
Molntussarna på min bild kan symbolisera allt det där i livet som inte alltid är till glädje. Men det gör bilden/livet så vackert när man betraktar det från håll. Bilden fylls med ett djup och livet med en mening och distans. För vi behöver kontrasterna.
