Det här är Erol, en oerhört smart kille med ett intellekt på en nivå som är ovanligt för en elvaåring. I samtal med honom förstår man att han är en helt vanlig elvaåring, men så plötsligt tar samtalet en annan vändning och det blir uppenbart att den här killen läser oerhört mycket och har funderingar som man inte ens hittar hos vuxna. Jag tror att när man har en fot i barndomen och en på väg in i en form av liv som vuxen blir man lätt otålig, eftersom omgivningen inte riktigt hänger med där man själv är. Jag har sedan tidig barndom alltid läst mycket och många böcker som klassificeras som vuxenböcker. Eftersom min pappa hade ett sånt jobb som innebar att han kunde ägna mig tid på morgonen, så har jag genom alla mina år också fått testa mina funderingar med honom. Detta ledda till att jag tidigt insåg att det fanns saker jag inte kunde dela med mina kompisar, som de inte förstod. Som adopterad har jag också utvecklat en oerhörd förmåga att anpassa mig till min omgivning och känna av när människor runt mig inte förstår mig eller tycker att jag avviker, det sista något jag ville undvika med alla medel jag kunde uppbringa. Därför kunde jag känna igen mig lite i denna kille som har den kunskapsnivå han har och en förmåga att fundera som inte matchar varken hans ålder eller omgivning. Då blir hans otålighet och hans förmåga till humor något man kan förstå.
Här har Erol tröttnat på att gruppen inte kommit någon vart eftersom ingen lyssnat på varandra. Gruppen består av fler barn som vill styra och bestämma än som är villiga till att lyssna på varandra så att man kommer till en lösning. William hade lösningen från första stund, men det blir Erol med hjälp av briefing från Fredrik som lägger fram förslaget som till slut ledde till en lösning som rodde barnen i hamn i denna uppgift. Här känner jag mig imponerad av instruktören Fredrik som med fingertoppskänsla fångar upp gruppen innan de totalt ger upp. Ställer frågorna som får dom att ta nya tag och känna att de kan. Fantastiskt att se.
Efter första samarbetsövningen har de lärt sig att lyssna mer på varandra. Det tar väldigt kort tid för dom att komma på en lösning och de barn i gruppen som har strategiska kunskaper får fram sin röst och mycket snabbt, efter lite testing når dom fram till en hållbar lösning som innebär att de alla hjälps åt och involveras i uppgiften.
Gröna banan som denna uppgift heter. Här har de blivit några snäpp bättre på samarbete och denne övning fick ju närvarande föräldrars ögon att tåras av rörelse över de här barnens oerhörda förmåga att samarbeta och vilja till att hjälpa varandra.
Innan ett nytt försök att slå tiden i en övning som innebär att hålla minnet, samarbeta, vara snabb och stötta varandra. Det gick lysande :-)
Här hjälper Fredrik Erol att blir säker innan det är dags för hans utmaning på höga höjder.
Början är ju alltid mest nervöst, eftersom utgången fortfarande är oviss
På väg upp mot tiometer
Här har Erol nått toppen. Skrämmande är det!
Här får de instruktioner om hur de ska bete sig i en kanot. Alla lyssnar spända och uppmärksamma på reglerna.
Här försöker Erol som aldrig varit i en kanot få kläm på hur man håller i en paddel med hjälp av Julia. De lyckades komma i land efter mycket om och men och de tycker jag bägge två ska vara stolta över. På hemvägen kom Erol bland de första tillbaka med Lucas, så jag tror att hans självförtroende återupprättades en del
På stranden under fikat. Härligt att bara strosa runt på stranden som var folktom och vädret förvillande likt en sommardag :-)
Sista dagen och Ossy instruerar barnen på deras äventyr, så att de kan lösa mordgåtan efter uppgifterna har lösts. Det bästa med de här dagarna är att alla barn har fått visa sidor för varandra som är svårare att visa när förväntningarna är låsta i vanor. Att få se dom bryta mot det och visa mer av sig själva är en av de upplevelser jag bär med mig som en skatt.
Det här är Erol, en oerhört smart kille med ett intellekt på en nivå som är ovanligt för en elvaåring. I samtal med honom förstår man att han är en helt vanlig elvaåring, men så plötsligt tar samtalet en annan vändning och det blir uppenbart att den här killen läser oerhört mycket och har funderingar som man inte ens hittar hos vuxna. Jag tror att när man har en fot i barndomen och en på väg in i en form av liv som vuxen blir man lätt otålig, eftersom omgivningen inte riktigt hänger med där man själv är. Jag har sedan tidig barndom alltid läst mycket och många böcker som klassificeras som vuxenböcker. Eftersom min pappa hade ett sånt jobb som innebar att han kunde ägna mig tid på morgonen, så har jag genom alla mina år också fått testa mina funderingar med honom. Detta ledda till att jag tidigt insåg att det fanns saker jag inte kunde dela med mina kompisar, som de inte förstod. Som adopterad har jag också utvecklat en oerhörd förmåga att anpassa mig till min omgivning och känna av när människor runt mig inte förstår mig eller tycker att jag avviker, det sista något jag ville undvika med alla medel jag kunde uppbringa. Därför kunde jag känna igen mig lite i denna kille som har den kunskapsnivå han har och en förmåga att fundera som inte matchar varken hans ålder eller omgivning. Då blir hans otålighet och hans förmåga till humor något man kan förstå. 
Här har Erol tröttnat på att gruppen inte kommit någon vart eftersom ingen lyssnat på varandra. Gruppen består av fler barn som vill styra och bestämma än som är villiga till att lyssna på varandra så att man kommer till en lösning. William hade lösningen från första stund, men det blir Erol med hjälp av briefing från Fredrik som lägger fram förslaget som till slut ledde till en lösning som rodde barnen i hamn i denna uppgift. Här känner jag mig imponerad av instruktören Fredrik som med fingertoppskänsla fångar upp gruppen innan de totalt ger upp. Ställer frågorna som får dom att ta nya tag och känna att de kan. Fantastiskt att se.
Efter första samarbetsövningen har de lärt sig att lyssna mer på varandra. Det tar väldigt kort tid för dom att komma på en lösning och de barn i gruppen som har strategiska kunskaper får fram sin röst och mycket snabbt, efter lite testing når dom fram till en hållbar lösning som innebär att de alla hjälps åt och involveras i uppgiften.
Gröna banan som denna uppgift heter. Här har de blivit några snäpp bättre på samarbete och denne övning fick ju närvarande föräldrars ögon att tåras av rörelse över de här barnens oerhörda förmåga att samarbeta och vilja till att hjälpa varandra. 
Innan ett nytt försök att slå tiden i en övning som innebär att hålla minnet, samarbeta, vara snabb och stötta varandra. Det gick lysande :-)
Här hjälper Fredrik Erol att blir säker innan det är dags för hans utmaning på höga höjder.
Början är ju alltid mest nervöst, eftersom utgången fortfarande är oviss
På väg upp mot tiometer
Här har Erol nått toppen. Skrämmande är det!
Här får de instruktioner om hur de ska bete sig i en kanot. Alla lyssnar spända och uppmärksamma på reglerna.
Här försöker Erol som aldrig varit i en kanot få kläm på hur man håller i en paddel med hjälp av Julia. De lyckades komma i land efter mycket om och men och de tycker jag bägge två ska vara stolta över. På hemvägen kom Erol bland de första tillbaka med Lucas, så jag tror att hans självförtroende återupprättades en del
På stranden under fikat. Härligt att bara strosa runt på stranden som var folktom och vädret förvillande likt en sommardag :-)
Sista dagen och Ossy instruerar barnen på deras äventyr, så att de kan lösa mordgåtan efter uppgifterna har lösts. Det bästa med de här dagarna är att alla barn har fått visa sidor för varandra som är svårare att visa när förväntningarna är låsta i vanor. Att få se dom bryta mot det och visa mer av sig själva är en av de upplevelser jag bär med mig som en skatt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar