Jag som älskar havet oerhört mycket kan ändå inte låta bli att förföras av skogens skönhet och vilsamhet. För det finns något oerhört vilsamt över skogen. Träden som står där så majestätiskt och tronar upp mot himlen. Mossan, jorden och växtligheten som luktar så gott. Om havet väcker frihetslängtan och passionen, så väcker skogen längtan efter trygghet tycker jag. Skogen varier också, beroende på vad för slags träd som växer där. Allt från John Bauer träd till lövskogens gröna skira framtoning. Vilken tur vi har som har så mycket vacker natur att välja mellan. Det känns som en ynnest att få ta del av det.
söndag 16 augusti 2009
Skogen
Jag som älskar havet oerhört mycket kan ändå inte låta bli att förföras av skogens skönhet och vilsamhet. För det finns något oerhört vilsamt över skogen. Träden som står där så majestätiskt och tronar upp mot himlen. Mossan, jorden och växtligheten som luktar så gott. Om havet väcker frihetslängtan och passionen, så väcker skogen längtan efter trygghet tycker jag. Skogen varier också, beroende på vad för slags träd som växer där. Allt från John Bauer träd till lövskogens gröna skira framtoning. Vilken tur vi har som har så mycket vacker natur att välja mellan. Det känns som en ynnest att få ta del av det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Att sitta i en sån där glänta, på en mossig stubbe, i en gammelskog och solen silar ner genom grenverket... nåt av det bästa som finns.
Å en termos kaffe också, såklart.. och en kopp blåbär. Nu trillade jag dit på bären igen!! Blåbär är ju jättegott också.
//Ad Hoc
Ja, det är mysigt!
Mm skogen, mitt favoritställe (förutom kalfjällen). Gärna i en gles skog som på din bild. Där man kan gå i sina egna tankar.
Bea, jag håller med dig att skogen är underbar, men det är ju fjällen också. Jag njuter så när jag tittar på dina bilder! Dina promenadbilder är verkligen en av mina favoriter :-)
Konstigt...min kommentar jag skrev häromdagen är inte med,jag försöker igen.
Fina bilder på havet! och skogen. Jag som är skogsmänniska fascineras av havet. När man går på en strand i full storm och vinden dånar runt huvet, ja då vet man att manlever,och att man är rätt liten på jorden...men när havet är stilla och man kan bada och sticka tårna i mjuk sand, då blir man alldeles lugn och harmonisk. Visst är det också aå att naturen hjälper till att förstärka känslor och sinnsestillstånd. Många starka upplevelser jag haft har varit i naturen. Visst är det ett fantastiskt land vi bor i som kan erbjuda allt det!
Hanna, jag håller med dig. Jag tror att du kommenterade på en annan blogpost än denna. Men jag tycker det är svårt att säga vad favoriten är. Jag gillar naturen helt enkelt. Älskar havet, men det skulle kännas tomt utan skogen. Det som fattas mig här nere i söder är ju riktiga fjäll, men sånt får man väl åka till istället :-)
Skicka en kommentar