Möten

Jag läste för ett tag sedna hos Mymlan om det här med vad som räknas som "riktiga livet" och vad som är konstlat (läs internet). För mig har relationer på alla sätt varit det viktigaste i livet. Man kommer ner till essensen av vad livet handlar om. I relationer växer man, fostras, få nya vinklar och mycket mycket mer. För mig har det aldrig varit så noga hur det sker. Långt innan E- mail slog igenom, brevväxlade jag med andra människor, i alla dess former. Långa brev, korta brev eller ett julkort varje jul. Ett sätt att hålla kontakt efter vad man kände att man orkade eller hade möjlighet till. Visst gick det lite långsammare än vad det gör nu, men det är ungefär den enda skillnaden. Människor har i alla tider använt det redskap som finns för att upprätthålla sina relationer. Verktygen har bara sett lite olika ut. Nuförtiden finns tex. facebook som ett exempel. Det finns så många andra sätt, men FB används av många och det är rätt praktiskt att samla alla på en arena (så gott som det går). Jag har skrivit om facebook förut på min förra blogg och de alsterna kan ni hitta här och här.

Sedan facebook blev en del av min vardag, har jag gått från skeptisism, till lyrisk förälskelse, till ren vardag. Ett verktyg bland många. I söndags var jag med om en upplevelse som med hjälp av facebook blev verklighet för både mig, min familj och en annan familj. Genom ett radioprogram (Tendens på SR, P1) den tjugonde april kom jag i kontakt med Hanna och hennes familj. Vill man ladda ner det så går man efter datum (20090420) på denna sidan, materialet finns långt ner.

Efter programmet fanns Hanna i Värmland, som också är adopterad från Korea och kom till Sverige som treåring, som blev nyfiken på mig. Hon chansade och sökte mig på facebook och hittade mig. Jag fick ett mail på facebok där hon berättade vem hon var och att hon normalt inte vågade kontakta någon så här, men av ren nyfikenhet så tog hon en chansning. Jag tycker hon är så modig som vågade.

Hennes mod har gjort att vi under den här tiden har haft kontakt med varandra via facebook, delat lite om vår vardag både öppet och via privata mail. Ett intressant sätt att lära känna någon. Den första augusti var Hanna här i Göteborg och vi träffades för första gången under en fika i Haga. Det var både en märklig och rolig upplevelse. Det roligaste var ändå att vi var så avslappnade båda två, som om vi känt varandra länge. Intressant att dela lite av våra erfarenheter och se att vi både var olika och väldigt lika i mycket.

I söndags hälsade Hanna på hemma hos oss, tillsammans med sin man och sina tre döttrar. Det var väldigt kul, för vi kände med en gång att vi trivdes i varandras sällskap. Hanna och Jörgens äldsta dotter Saga är två år äldre än Johan och Lucas, deras mellersta flicka Liv är två år yngre. Den yngsta dottern Sigrid är årsgammal med Celia och det var så roligt att få träffas allihop. Jag tror att vi blev lite överraskade alla, över den avslappnade atmosfär vi hade och hur lätt det kändes att umgås. Vi åt ihop och sedan åkte vi och badade vid havet, trots regn, blåst och mulen himmel.

Jag blir mer och mer övertygad om att bara viljan finns och vi har öppna ögon för möjligheter och vi slutar att begränsa våra tankar och synsätt, så finns det äventyr och magi bakom hörnet.