Facebook är en guldgruva av kunskap, idéer, humor och massa galenskap. Förutom virus och annat mindre behagligt ;-D Ibland kan jag hamna i "samspråk" med människor jag inte känner hos dom jag har på min "friend list". Det sker genom utbyte av kommentarer. Ibland duggar kommentarerna tätt, vilket ger en känslan av att man nästan för ett samtal. På sådana mötesplatser kan man uppleva vitt skilda utbyten av tankar och åsikter. Framförallt är det väl den lätthet med vilket det utbytet sker som tilltalar. Det blir en arena, en mötesplats med både dom man känner väl, de man känner mindre väl, bekanta, gamla relationer, släkt och även helt nya människor man kanske inte alls träffat förut.
Dessa ord satte tankarna i rullning och berörde mig: "Jag sitter och filosoferar lite ... Plötsligt så dyker en minnesbild upp av en vacker kvinna som sitter utanför den inre entren till restaurangen på Waldorf Astoria Hotel i NY och spelar harpa... Det är många strängar på en harpa... fler strängar än jag har vänner... men hon spelade på alla strängar... inte lika mycket ... men alla fans med i kompositionen som hon spelade... och jag tänker plötsligt på att om jag kunde ha samma uppmärksamhet och attityd till livet som hon hade till strängarna på sitt instrument... så hade jag förmodligen varit lycklig... på riktigt..."
Jag tänkte på det där med lycka. Jag har funderat oerhört mycket på det här med lycka och vad det innebär. Hur ser lyckan ut för oss? Är den universell? Jag har funderat mycket över det här med om det ens går att vara lycklig ett helt liv, eller om lycka kan vara mer än bara känsla och kanske följer med oss hela vägen, men bar visar sig tydligt ibland.
Följande kommentar var denna: "Och livet har ju fler strängar än en harpa... trixet är väl att hitta tonarten, takten och melodin... och nån som orkar lyssna på våra egna sånger..."
Det är ju det. Orkar vi lyssan på varandras sånger? Eller missar vi varandra när vi försöker få andra att lyssna på oss?
2 kommentarer:
Väldigt fint skrivet och tänkvärt. tyvärr är det nog ofta så att vi är för ivriga i att lyfta fram oss själva och våra egna åsikter. Kanske inte av ointresse för andra, bara av obetänksamhet och osäkerhet...Att vara lycklig och att hitta lycka är intressant att fundera kring. Det är ju helt tydligt att lycka kan vara så olika och att den inte alls hör ihop med det materiella. Kanske måste man träna på att känna lycka?
Jag funderar också på det, om det handlar om träning. Har inte kommit fram till något svar. Har du?
Skicka en kommentar