måndag 26 oktober 2009

Face to Face

Förra veckan gjorde jag något som jag tror de flesta kvinnor längtar efter då och då. Jag bjöd hem mina väninnor för samvaro och min man och barn var utportionerade på mor- och farföräldrar. Himmelskt var det! Jag struttade runt i huset, fixade och fejade. Gjorde iordning mat och lyssnade på musik på hög volym. Konceptet var SPA inspirerat med en god vän (Vivi) som erbjöd olika behandlingar som massage, ansiktsbehandligar och annat smått och gott. Jag ordnade med lite god mat och fika. Nu hade jag bjudit rätt många, med vetskap om att tiden är knapp och att det alltid sker en viss mått av bortfall. Jag hade tänkt att alla skulle känna någon, men det blev så att det flesta inte kände någon annan än mig. Jag blev lite nervös för detta, men blev glatt överraskad över hur bra det ändå blev i slutänden.

Jag började introducera alla för alla med en liten presentation om hur jag lärt känna personen och det jag uppskattade mest hos henne. Det var inget jag tänkt så mycket på i förväg, utan mer en ingivelse när alla hade kommit. Det fick mig att i efterhand inse hur många fantastiska människor jag har i mitt liv och hur olika alla är. Det blev så synligt hur olika människorna är som berikar mitt liv. Jag tänker mig ofta att människor spelar varandra både i sina likheter och olikheter och jag kände mig rik efteråt. Sedan att vi har olika bakgrund och livsbetingelser spelar ingen roll när man är öppen för vad vi kan ge varandra istället för att begränsa oss till det som är olika.

Det var en givande kväll och jag är glad för alla som tog sig tid att komma och bidra med sin närvaro. Fantastiskt med människor som vågar och vill ge av sig själv och som i en okänd situation väljer att bjuda av sig själv. Klockan två gick en sista och så var det min goa vän Amelia som sov över och vi pratade till långt efter tre. Frukost med en god vän är något som aldrig är fel och det är också något som sällan realiseras när alla har sina liv att ta hand om. För många handlar det om jobb, barn och andra förpliktelser. Men glädjande är det att det finns öar i vardagen då man också får tillfälle att vara bara vuxen utan alla måsten. Att få rå om en gemensam tid för att umgås och utbyta tankar och glädje. Det berikar.

Inga kommentarer: