Civilkurage II

Det finns en lag i Sverige som heter Lex Sara och som kommer sig av att en undersköterska slog larm om missförhållanden på ett äldreboende och det ledde fram till att denna lagen skapades. Det blev ett stort rabalder i media, men jag har inget minne av att det egenligen ledde fram till något egentlig förändring. Lagar i alla ära, men det krävs civilkurage från var och en för att det i praktiken ska kunna ske något. I min sista länk här ovan så säger statsvetare att man sett att mod är lika smittsamt som rädsla. För mod och Rädsla kommer egentligen ur samma rot. Rädsla är en förutsättning för att modet ska kunna agera. Det kan handla om att rädslan i sig gör att du handlar på ett visst sätt eller väljer att inte gör något. Modet handlar om att övervinna de begränsningar som rädslan ibland kan sätta upp som hinder, och ändå gör något som kan leda till något bra eller bättre. Att göra något fastän du inte har facit, vilket är ett oerhört svårt val.

De som har läst mina funderingar tankar förut, vet min förkärlek för böcker som JRR Tolkien skrivit, CS Lewis och JK Rawlings och många många fler. Harry Potter som jag egentligen började läsa för att hänga med mina killar och kunna prata med dom om böckerna, är något jag trots min ålder fullkomligt förälskat mig i. Jag tycker böckerna är geniala och tar upp mycket av både livsfilosfi, moraliska och etiska aspekter med ett modernt grepp för barn och ungdomar idag. Även som vuxen kan jag häpnas över den fantasirikedom som författaren lotsar oss läsare genom det landskap som handlar om hur vi väljer att leva och frågor som tex vilken människa jag väljer att bli, trots ens förutsättningar.

När sista boken kom ut på engelska inhandlade jag den och plågade mig igenom engelskan, för att jag så gärna ville veta och inte orkade vänta på en svensk variant. Jag kan läsa engelska, men jag har ett visst motstånd mot detta och även vissa svårigheter. Men bara viljan är stor så går det :-) Mina killar var mäkta avundsjuka över det faktum att jag skulle ha läst den före dom. Men i den sista boken säger Neville (för er som vet vem det är) till Harry att han insåg att det ingjöt mod i andra när Harry vågade stå upp för det han trodde var sant (händelser i Harry Potter och Fenixorden) och att han själv inspirerades till detta nu när Voldemort och hans anhängare försöker infiltrerar skolan och ministeriet.

För det är så. Rädsla kan leda människor till tystnad eller en ickehandling, men man kan också inspiereras till handlingar av mod och modet att säga högt genom att betrakta andra som vågar. Jag vågar inte alltid, men jag vågar ofta. Min stora förebild i livet i sådan här frågor är min pappa. Min pappa har genom hel min uppväxt visat mig både med ord och handling att han vågar stå upp för det han tror på och värderar högt. Min pappa är i mångt och mycket väldigt modig. Han visade mig att det finns ideal värda att kämpa för, att det finns saker i livet man som enskild måste våga stå upp för, som innebär att man ibland måste betala ett högt pris för. Den kunskapen är jag otroligt tacksam för idag.

Det är inte alla som kommer att uppskatta det man säger och gör, men då handlar det om att påminna sig själv om de som uppskattar en själv för att jag är just den jag är, med de förmågor och brister jag har. Det är inte alla som har förmågan att som Sara göra det hon gjorde. Jag gjorde inte det. I min tidiga yrkeskarriär då jag var inom vården arbetade jag på ett ställe där de behandlade de äldre på ett ovärdigt vis. Jag försökte tala med chefen och hon vågade inte men tyckte att jag skulle dra det hela. Detta ledde till en moralisk kris för mig och jag vågade inte fullfölja linan hela vägen ut. Jag slutade istället och lämnade de äldre i sticket.

Det är något jag fortfarande skäms för idag, väldigt mycket. Den erfarenheten fick mig att lova mig själv att aldrig fega ut igen vid svåra saker. Jag har inte alltid kunnat fullfölja mitt beslut, men det har gjort att jag vågar mer idag än vad jag tror att jag annars skulle ha vågat. För så är det ju, misstag leder oss ofta till vägar som är bättre om vi vågar omfamna våra misstag och se dom i vitögat och låta det förändra oss i grunden. Ingen av oss är perfekta, men vi kan göra vårt bästa och genom det kan vi agera bättre än vi gjorde innan. Vi behöver bara vara villiga att lära oss av dom misstag vi gör och gjort.