Kurage II

Vad är det som gör att en del kan uppvisa kurage och andra inte? Detta har jag funderat över och inser att mod är en sällsynt vara. Det finns många sätt att vara modig på, men det kräver ett visst mått av kurage. Jag älskar ordet kurage. Tänker på franska ordet coeur som betyder hjärta. Kurage för mig handlar just om det, mod där hjärtat är det som styr våra handlingar.

När barn är trygga kan de vara så där modiga på ett rättframt sätt som handlar om att de inte riktigt inser konsekvenserna av sina handlingar. Speciellt små barn är så där modiga. Som mamma till Johan och Lucas har jag haft förmånen att få möta många härliga och helt underbara barn som varit deras nära vänner eller som varit vänner i deras respektive klasser.

Ett barn har berört mig alldeles speciellt. Det är Johans fina vän Emma. En tjej som uppskattas av hela vår familj. Vi kan känna hur saknad hon är när det gått ett tag. Från Celia, Lucas, mig och Mattias kan Johan få undringar om hur Emma har det och när hon ska komma på besök. Jag har funderat mycket på hur det kan komma sig att hon berör oss alla och hur nära våra hjärtan hon kommit och hur glada vi är i henne hela vår familj.

Emma har något speciellt och det är ett inre mod som är en del av henne som person. Hon vågar vara sig själv helt och hållet. Det skulle inte falla henne in att förställa sig eller låtsas. Jag tror att jag imponeras för att hon är så ung och har en integritet som är intakt. En form av integritet som också innehåller förmågan attt leva sig in i andra, en empati som är ovanligt för en sån ung person.

Jag ser på mina barn, att det här med att sticka ut och stå upp för andra öppet, är en svår sak. Det är otroligt svårt även för vuxna. Men Emma har förmågan att agera annorlunda, genom att fortsätta vara den hon är och våga vara vän även med någon som andra bestämt sig för utesluta. Hon är inte beroende av andras tyckande om henne, utan litar på att det alltid kommer att finnas någon som tycker om henne för den hon är. Sånt är stort tycker jag.

Jag blir imponerad över det inre kurage som hon äger, trots sin ålder. Något som ibland kan vara svårfångat även hos vuxna. För henne handlar det lite om yta och väldigt mycket om inre kvaliteer. En gång sa hon sittande på vår kökssoffa att den finaste komplimang hon fått var en kompis som sagt till henne att hon var så naturlig, så mycket sig själv. Jag fick kämpa lite med tårarna när hon sa så, för det avslöjade så mycket om den person hon är.

Att en så ung person fattat livets stora styrka, att våga vara sig själv i alla lägen, det är stort.