Jag var inne på Bloggvärldsbloggen och såg att Mymlans bloggtema denna vecka handlar om Alkohol. Det finns så mycket att tycka om alkoholen, både till åsikter och forskning som finns. Jag tänkte göra ett försök att formulera mina tankar och känslor kring det här med alkohol. För fakta om vad som händer med alkoholen i kroppen kan man ju gå in här. Men hur påverkar alkoholen människor, förutom att man blir påverkad vid intag av drycker som innehåller alkohol?
Jag själv dricker otroligt måttligt. Det ligger ingen moralisk eller annan värdegrundad åsikt bakom mitt beslut. Jag ser inget mervärde för mig själv att tillföra varken min kropp eller mina sinnen en substans som rubbar mitt sinnestillstånd för mycket. Däremot tycker jag väldigt mycket om att dricka ett glas vin någon gång då och då och njuter verkligen av det, men i små doser. Jag upptäckte tidigt att jag blir väldigt påverkad av lite och jag tycker det blir obehagligt att när jag inte har kontroll över mina sinnen. Kontrollfreak, ja kanske :-D
Jag har inget emot när andra dricker, bara det inte blir så där pinsamt att de gör bort sig totalt. Som när jag vid en fest blir så där odrägligt antastad av en man som gömmer sig bakom sitt "något" höga intag av alkohol. Sånt gillar jag inte! Men det ligger inga moraliska värderinga bakom mitt sätt att vara med alkholen, som många tycks tro. Däremot har jag upptäckt att andra människor blir väldigt provocerade av att jag inte dricker.
Ibland på fester väljer jag att ta ett glas vin, smuttar på det och slänger ut när ingen ser, bara för att slippa hamna i massa frågor om varför jag inte dricker. Men då och då blir jag både irriterad och sur att ingen kan acceptera att jag kan ha kul ändå, jag har inget emot när andra tar ett glas. Jag kan ju undra vad skillnaden är.
Men jag har lagt märke till att när någon tar ett ställningstagande som skiljer sig från mängden provocerar det. Ett tag fick jag för mig att ta bort allt intag av socker och gjorde det under två års tid. Det var ju minst lika provocerande för omgivningen som att låta bli ett glas vin eller någon annan dryck. För min del späs fördomarna om mitt "nej tack" på ordentligt, när det kommer fram att jag har en pappa som är präst. Ögonbrynen höjs något :-) Vad är det då med alkoholen som gör att människor går igång så?
En period i livet gick jag på många tolvstegsmöten (som AA, NA och liknande möten). Deras existens kom till min kännedom via en dåvarande god vän som hamnat i trubbel. Under en period av tre/fyra år gick jag varje vecka på anhörigmöten och deltog även på olika konvent som anordnades av olika beroende grupper. För mig var det en lärorik tid, inte så mycket för substanserna i sig, som en mänsklig resa i beteenden , begär och behov. Det som jag mötte där, har påverkat mig för all framtid.
Den långvariga nedbrytningen av familjen och trasiga relationer som var kännetecknet för alla dessa männiksors liv. Ä det särskilda människor? Det här är människor som du och jag. Ur alla samhällsklasser, yrkeskategorier, olika kön och olika tro tillhörighet kom dom med sin förtvivlan och skärvor av sina liv. Sånt påverkar. Ett tag valde jag att inte dricka för min erfarenhets skull, men insåg att val måste vara baserade på något annat än andra människors öden.
På ett NA möte (Anonyma Narkomaner) fick jag veta att enligt dom så var den allra farligaste drogen alkohol. Jag tror dom. För alkhol har ett sånt existensberättigande idag att det är större sannorlikhet att du blir ifrågasatt för att du inte dricker än tvärtom. Under sådana rådande former, är det faktiskt toksvårt att säga nej. När man står där i ett sällskap och får en frågande blick eller en min som tydligt talar om att du anses galen som inte tar dig ett glas, då är det svårt att vara den där som skiljer sig från alla andra.
En sak som jag kan konstatera är ju att detta sätter igång något hos människor. Känslor, värderingar och påhopp. Jag anser att åsikter och erfarenheter bär alla, sen vad man gör av dom är det som skiljer oss åt. En del som slutar med något, som att dricka, äta eller röka. har en tendens att vilja förändra omgivningen för att det är så förtvivlat svårt att skilja ut sig ur mängden. Jag har själv varit där och kan skratta mig fördärvat åt mig jsälv och hur jag kan vara i sådana situationer.
Men jag kan också förstå att människor hamnar där, för man blir så uppmärksammad när man ändrar nåt eller sticker ut. Då känns det lättare att vara på offensiven än defensiven. För omgivningen kommer definitivt vilja få dig att ta det där glaset, ta den där kakan, extra protionen eller cigaretten. För det ligger i människans natur att vilja bli bekräftad och för väldigt många handlar det om bekräfta varandra i liknande handlingar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar