När man har ordet helt för sig själv utan att riskera att bli emotsagd eller inflikad av någon som ifrågasätter det man hasplar ur sig, är ju risken att låta som en besserwisser otroligt stor. När jag läser det jag själv skrivit, vilket jag gör då och då, inser jag att det låter som om jag tror att jag äger hela sanningen. Jag blir lite full i skratt när jag "hör" mig själv och ekot av mina tankar och funderingar.
Att låta som en besserwisser det gör jag även i verkliga livet, jag kommer på mig själv ibland att det kan uppfattas som om jag tycker att bara jag har rätt och att jag har någon sorts mandat att tala om för andra hur "det ska va". Det var länge sedan jag slutat att be om ursäkt för det. De som känner mig eller lär känna mig ser att jag inte är en fullblods besserwisser, bara en deltidare ;-)
Jag anser att jag har manglat mig själv i att syna mig själv i kvadrat och kommit ur den värsta fasen av självcentrerad livsåskådning. Nu står jag kvar med mycket starka åsikter,uppfattning om vad jag vill och hur jag vill ha mitt liv och också hur jag betraktar min omvärld. För den sakens skull innebär det inte att jag är stängd för andra åsikter. Jag lyssnar gärna på motsatta åsikter och processar dem i någon del av min hjärna.
Jag är mycket starkt för åsiktsfrihet. Det innebär ju att man riskerar att möta motstånd i det man själv står för eller blir presenterad för något man själv tycker är helt absurt. Men jag har hellre den öppenheten än en inskränkt värld och ett inskränkt livsrum för vad som är tillåtet. Jag anser att man måste lita på människors goda och deras sunda förnuft. Möter man inte det får man tänka på alla de människor som faktiskt använder sitt förnuft och omdömesförmåga på bästa sätt.
Jag minns att jag i skolan lästa om Voltaire och blev så facinerad av att någon kunde vara så rakryggad och öppen för annat än den egna åsikten. "Jag håller inte med er min herre, men jag skulle kunna dö för att ni ska ha möjlighet att yppa er åsikt" eller något i den vägen uttalade han ju sig i en tid för så mycket länge sedan. Jag tycker om det mottot. Det måste få finnas rum för fler åsikter eller livsåskådningar än min egen, även om det innebär att det är motsatt till det jag står för.
Att ha en åsiktsfrihet innebär ju däremot inte att det har rätt att stå där oemotsagd. Varje gång jag öppnar upp och tar ståndpunkt måste jag ju ta den chansen/ risken att bli motsagd eller ifrågasatt. För mig är det så otroligt självklart att det är så även om jag ibland kan bli otroligt uppretad eller irriterad över mottagandet som jag kan bemötas med. Det stora i det hela är ju att jag hela tiden får en möjlighet att utvecklas och växa som människa.
Att låta som en besserwisser det gör jag även i verkliga livet, jag kommer på mig själv ibland att det kan uppfattas som om jag tycker att bara jag har rätt och att jag har någon sorts mandat att tala om för andra hur "det ska va". Det var länge sedan jag slutat att be om ursäkt för det. De som känner mig eller lär känna mig ser att jag inte är en fullblods besserwisser, bara en deltidare ;-)
Jag anser att jag har manglat mig själv i att syna mig själv i kvadrat och kommit ur den värsta fasen av självcentrerad livsåskådning. Nu står jag kvar med mycket starka åsikter,uppfattning om vad jag vill och hur jag vill ha mitt liv och också hur jag betraktar min omvärld. För den sakens skull innebär det inte att jag är stängd för andra åsikter. Jag lyssnar gärna på motsatta åsikter och processar dem i någon del av min hjärna.
Jag är mycket starkt för åsiktsfrihet. Det innebär ju att man riskerar att möta motstånd i det man själv står för eller blir presenterad för något man själv tycker är helt absurt. Men jag har hellre den öppenheten än en inskränkt värld och ett inskränkt livsrum för vad som är tillåtet. Jag anser att man måste lita på människors goda och deras sunda förnuft. Möter man inte det får man tänka på alla de människor som faktiskt använder sitt förnuft och omdömesförmåga på bästa sätt.
Jag minns att jag i skolan lästa om Voltaire och blev så facinerad av att någon kunde vara så rakryggad och öppen för annat än den egna åsikten. "Jag håller inte med er min herre, men jag skulle kunna dö för att ni ska ha möjlighet att yppa er åsikt" eller något i den vägen uttalade han ju sig i en tid för så mycket länge sedan. Jag tycker om det mottot. Det måste få finnas rum för fler åsikter eller livsåskådningar än min egen, även om det innebär att det är motsatt till det jag står för.
Att ha en åsiktsfrihet innebär ju däremot inte att det har rätt att stå där oemotsagd. Varje gång jag öppnar upp och tar ståndpunkt måste jag ju ta den chansen/ risken att bli motsagd eller ifrågasatt. För mig är det så otroligt självklart att det är så även om jag ibland kan bli otroligt uppretad eller irriterad över mottagandet som jag kan bemötas med. Det stora i det hela är ju att jag hela tiden får en möjlighet att utvecklas och växa som människa.
2 kommentarer:
Kul att få titta in genom ditt nya utsiktsfönster.
Har också funderat på det där om man byter bloggverktyg. Det borde väl gå att flytta med sig sina grejor,tycker jag. Men du har väl kollat antar jag.
Jag lägger in din nya utsikt på min blogglista
Har man en blogg på blogger (blogspot.com) så kan man tydligen flytta till en annan blogspot blogg. Men inte från ett verktyg till ett annat. Det finns ju sån som flyttar sin blogg till tidningar och så, men jag antar att det handlar om pengar. Det har jag inte forskat i, det här att flytta med sig genom att betala för det. Det kände jag inte att det var aktuellt för min del.
Tänkte då och då väva in gamla inlägg som jag tyckte var bra och kanske göra små förändringar och lägga in här. Varvat med nya tankar och funderingar. Det kan man ju göra när man har lite "torra" tankeperioder. Tack för besöket Ingemar!
Skicka en kommentar