Något jag tänkt på ett tag är hur svårt det är för många att få sina egna tankar, handlingar och sig själva ifrågasatta.
Jag tänker att det också gör det svårare att växa som människa. Det är lätt att bli en inskränkt, okunnig och stagnerad människa om man inte ser möjligheten, insikterna och eventuell omtanke som också kommer med kritik. Trots att det gör ont.
Många tror att "kunna ta kritik" handlar om avsaknad av sårade känslor, ilska och att försvara. Jag tror att det är vad man gör sen, efter de initiala reaktionerna (som för övrigt är mänskligt och naturligt) som handlar om "att ta kritik".
Känslor är naturliga. Det är hur vi i slutänden låter dem jobba med oss som avgör vilka vi vill vara, vilka värderingar som ska vägleda oss och vad vi vill lära.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar