Sorg

Sorg, ett ord man ofta förknippar med något jobbigt. Med all rätt, sorg kan vara oerhört jobbigt. Under mina bästa dagar tänker jag att sorg i sin bästa form också är konstruktiv. Jag som har fått erfara vad depression kan göra med en tänker att när man orkar känna sorg så finns också en kraft till förändring bakom hörnet. Jobbigt att ta sig dit, men där finns skaparkraften om än kanske inte skaparglädjen, ännu.  Det finns många böcker om hur man kan fylla sitt liv med ständig glädje och jag kan föreställa mig att det finns människor som kan det. Men som i allt annat så tänker jag att en del människor har sorgen som sin följeslagare. För mig har acceptansen om att jag har det förändrat mitt liv. Från den dag jag såg min sorg som följeslagare och vän istället för fiende har jag fått helt andra förutsättningar till ett bra liv än innan. Ibland tar den osunt mycket över mig, men jag vet alltid att den bara kommer på besök. Bara för att sorgen är  vän så utesluter jag inte min glädje och lust till livet som följeslagare. Vi samverkar i mitt liv och ibland fungerar det bra och ibland får vi jobba lite hårdare.  

Jag tänkte att jag skulle prata lite sorg här ett tag. För jag upplever att vi i liver försöker undvika sorg så mycket vi kan, medans jag tror att vi helt enkelt blir vilsnare utan den. Att sorg kan vara en vaccination till depression. Så välkommen till några dagars funderingar kring sorg.