Att se i perspektiv

Något som berört mig under en tid är vårt behov av att ha yta. Vi människor börjar mer och mer likna frukt och grönt på coop eller ICA. Vi produktplacerar våra ögonblick  på ett aptitligt sätt och vattensprayar våra liv så att vi ser frächa och läckra ut. Livshistorierna bakom kan vara i varierande form och ibland kan vi se en skymt eller förstå att det finns mer bakom än vad vi för tillfället ser.

Jag personligen tycker det är mycket intressantare med livshistorier bakom fasaderna. Det ger mig mer perspektiv, mer lärdomar och ger mig chansen att också se mitt liv från ett annat håll. Människorna bakom fasaden är oftast också mer intressant. Liv som levs av människor och inte Barbie och Ken. Vi ger oss själva och andra chansen att se att det finns olika liv och kanske också igenkännande.

Med detta i bakhuvudet har jag bestämt mig för att berätta delar av min livshistoria, bakom frukt och grönt. Delvis för att jag behöver perspektiv genom att berätta, men också för att jag tror att min historia behöver berättas. Vi behöver prata om de komplexa mänskliga liv som faktiskt finns bortom självhjälpshyllornas orgie och jag tror min egen historia kan hjälpa till att få perspektiv på hur mänskligt liv kan förloras och hittas igen.

Vill ni hänga med så tänker jag ta liten bit då och då, när andan faller på.