Lek är lärande

Ikväll sjöng vi igenom en sångbok istället för godnattsagan. Tänker på att de flesta barnsånger lärde jag mig när Celia var liten och vi gick på öppna förskolan. Några lärde jag mig innan med Johan och Lucas. En av de mest praktiska sakerna med föräldraskapet, som jag har haft svårt för är det här med lek. Ramsor och barnsånger var ett helt nytt fält att beträda som liten. Läsandet fick jag mycket med min pappa som läste oerhört mycket för mig. Men själva sjungandet är något jag erövrat tillsammans med mina barn.

När mina killar var små var det mycket lättare att läsa, vara ute i naturen och bada för mig. Att leka, bygga med saker och pyssla är något som jag har haft mindre lätt för. Ett minne jag har är när killarna var små och jag tänkte att de skulle få leka lite med fingerfärg. Under den tiden var jag dödstrött. Att inte få sova ordentligt kan knäcka vilken människa som helst. Jag gjorde det enkelt för mig och tänkte att de kunde få kladda med färgen i badkaret.

De tittade på mig och burkarna med färg jag radade upp framför dom. Visade lite och kladdade på badkarsväggarna, Lucas rynkade på näsan och tyckte det var kladdigt. Då i det ögonblicket kände jag mig jättevilsen och lite lätt panikslagen. Jag insåg att jag inte riktigt visste hur man leker och kände mig som den uslaste av mammor som inte kunde leka med sina barn.

Lek  och sång har inte varit mina starka sidor. Jag läste en gång att lek är lärande och jag tänker ofta att lek är något som varit bra att kunna. Men i kväll sjöng jag och Celia ikapp och jag tänkte att nu sitter några av de där sångerna i minnet som självklarheter.