lördag 20 november 2010

Vändpunkter och språngbrädor

Det känns som om någon kastat ut mig i någon form av ofrivillig forsrämning. Jag tillsammans med andra står i något som vi inte har varit med och skapat. Människor som skulle kunna ta ansvar för det som hänt, som skyller i från sig istället för att ansvarsfullt kliva in och stå ansvariga för det som vi nu försöker få rätsida på. Det krävs mod och självinsikt att se sina misstag. Misstag kan alla göra, men få vågar ta ansvar för dom och se att även om intentionerna var goda så kan det bli så fel. Om det vill sig illa katastrofalt fel.

Jag har inte orkat blogga, inte orkat vara på facebook och inte orkat prata med mina vänner. För första gången var jag inne och kikade på några av mina favoritbloggar och blev så berörd. Det fick mig att tänka på vändpunkter i livet. Ibland fattar man inte att de var viktiga vändpunkter förrens långt senare. De där vändpunkterna som på de mest avgörande sättet gör skillnad i ens liv. Ett annat ord kan också vara språngbrädor.

Punkter i livet där man vänder från destruktivt till mer konstruktivt. Språngbrädor till något nytt.

4 kommentarer:

pastorns Ingridienser sa...

Erica, jag har saknat dig. Tänker på dig och ber för dig. Du är viktig för att du är du- unik, fridlyst och älskad! kram

Elisabeth Tullhage sa...

Hej Erica, jag har tänkt mycket på dig. Nej, ibland orkar man inte, behöver inte vara ofrivillig forsränning för det, det räcker ju med lite snöblask runt fötterna ibland för att orken ska ta slut. Vändpunkter är spännande. kram fr elisabeth

Erica sa...

@Ingrid, Tack för dina ord och för ditt stöd! Jag blir så rörd av din omtanke.

@Elisabeth, det där med orken är lurigt. Det är en fin balansgång mellan ork och vändpunkter. Spännande men inte alltid lätt. Tack för ditt stöd genom de tankar du skänker. Det värmer enormt!

Nässelblom och choklad sa...

Det är inte lätt när det stormar. Att kunna vända det destruktiva till något konstruktivt är ovärderligt. Vilken förmåga du har som vågar se vändpunkterna som språngbrädor - i efterhand är det ju oftast så det är...Känn ingen stress att blogga, du har annat att tänka på och ägna dig åt just nu. Kram/Eva