Tydlighet

Det var en vän som för länge sedan ifrågasatta alltings vara. Han menade på att vi delar in tiden i klockslag, dagarna i veckor och skapar förklaringsmodeller på det mesta, för att tydliggöra. För att göra livet lättare att handskas med. Jag har funderat mycket på det sedan dess. Det dyker upp då och då och jag inser att det skulle vara svårt att boka möten utan klockslag eller veckodagar. Matematik behöver man för att mäta och räkna ut. Bokstäver för att formulera ljud så att man blir förstådd. Trafikregler behövs för att vi alla ska vara säkrare ute i trafiken. Regler, ramar och tydlighet behövs för att underlätta livet och interaktionen mellan människorna i det. Men vad händer om tydligheten förlamar och begränsar?

Regler gör er fria! Detta sa en man på en ledarskapsutbildning jag gick en gång. Jag förstod mycket väl vad mannen i fråga menade. För visst är det så att det skapar en viss mått av frihet att veta vad som förväntas i ett visst sammanhang. Det försvårar om man inte kan kommunicera med sin omgivning. Men tydlighet och vissa former av regler kan också användas in absurdum. Byråkrati förstår nog de allra flesta att det i överkant kan förlama mer än befria. Det finns en bok som heter "De välvilliga" och som jag börjat läsa men inte fullföljt. Har hållt på med denna bok i över ett år. Jag får ont i magen av den, men kan ändå inte sluta. Läser den lite i taget, då och då. Det är en bok som visar hur byråkrati och regler kan fördumma och förvanska mänsklighet.

Det okända kan ibland vara en viktig krydda. För mycket av det gör oss ängsliga, men tillsammans med tydlighet eller regler, kan det befria oss mer än låsa oss. Jag är uppvuxen med en pappa som är präst. Jag har ätit religion, filosofi och psykologi till frukost under större delen av min uppväxt. Det allra, allra finaste jag fått med mig av min far är att förstå paradoxer. Han har alltid lärt mig att svaren är underordnad frågorna och ju äldre jag blir blir jag mer och mer överens med honom. Så klart vi också måste leva med svar, men jag tror det är viktigt att också kombinera med frågor. Som livets molekylkedja av frågor och svar i oändliga kombinationer.

En tro med endast svar passiviserar och inskränker en människa tror jag. En tro som tillåter frågor utan svar lär oss att vara människor. Frågorna dömer inte en människa, men ensamstående svar fördömer och pekar ut. Jag tror det är viktigt att stå ut med det okända ibland. I vissa fall även omfamna det vi inte vet, bara för att det hjälper oss att bli mänskliga. I det okända, det ej fastvuxna kan vi hitta vår ödmjukhet och förståelse. När vi är självsäkra har vi lättare för att döma. Jag tror att i pradoxen med våra frågor utan svar, där hittar vi det som är viktigt för oss, där hittar vi ibland svaren som bär oss en bit för att ytterligare föda en ny fråga.