Johan hade en fröken, Karolin, som är en helt otrolig människa. Ibland i livet träffar man människor som passar så otroligt bra inom sina yrken, så där utomordentligt bra att man hajar till. Det händer sällan, men ibland är man lyckosam. Karolin är en av de där människorna. Johan fick henne som lärare efter skolbytet mitt i mellan terminerna i tvåan. Vi våndades något helt otroligt innan vi valde att byta skola för just honom, men idag med facit i hand kan vi bara lyckönska oss för det valet.
Karolin är en sån där sällsynt människa som orkar se varje person för vilka de är, speciellt barnen. Oavsett vilka personligheter barnen hade/har, så möter hon dom precis där de är och jag fascineras så över hur detta kan vara möjligt att en sån ung människa kan utveckla den förmågan. Sånt hittar man vanligtvis bland äldre människor, men Karolin ägde den förmågan och jag är oerhört tacksam för att Johan fick möta henne. Karolin mötte nämligen barnen som personer och inte som bara barn.
Det var hon som var vuxen, det var hon som var deras lärare, men hon värderade dom inte mindre för att de var barn och hon gjorde en heder av att behandla dom med lika värde, även om rollerna de hade var olika. Sånt beundrar jag. När hon slutade, när de gick i trean, var hon gravid och fick gå en månad tidigare. Jag mötte henne på skolgården och tackade henne för det otroliga arbete hon lagt ner på min son för att välkomna honom och hjälpa honom att hitta sin plats i den klass som var ny för honom 1½ år innan.
Med tårar i ögonen berättade hon hur svårt det var att skiljas från barnen i klassen så här tidigare, att hon inte skulle få vara med dom till slutet av terminen. Jag försökte lite tafatt muntra upp henne genom att säga att snart skulle hon få sitt första barn och peka på den glädje som det skulle ge henne. Men jag har insett senare att människor som hon känner ett ansvar och en heder i att inte bara göra sitt jobb, utan även i de relationer hon utvecklat med sina elever. Hon kunde leva sig in i deras känslor. Sånt är ovanligt och beundransvärt tycker jag.
Idag blev jag påmind om henne. Min son Johan berättar glädjestrålande att han gjort färdigt läxorna och äntligen ska han få fortsätta läsa sin bok. Vilken bok undrar jag. Den där som du tipsade mig om säger han, Rötter. Då slår det mig hur olika boksmak mina söner har. Där Lucas fortfarande gillar äventyr och spänning, har Johan breddat sin smak. Det är sannerligen inte min förtjänst eller Mattias. Det är denna underbara Karolin som övertalade Johan att låna lite olika böcker när de var på skolbiblioteket.
Nästa gång jag springer in i henne på skolan, ska jag tacka henne för det fin fina arbete hon lagt på våra barn och berätta att den insats hon kämpade för när det gällde Johan och hans bokval, idag har resulterat i en bred och härlig försmak för olika böcker inom olika genren. Jag tipsar honom om olika böckerm både ungdomsböcker och vuxenböcker. Det glädjer mig så enormt att han tar sig tålamodet att plöja igenom det första i varje bok och ger boken chansen att fånga hans intresse. Nu läser inte Karolin min blogg, men jag ska sända henne en glad och varm tanke och tacka henne när jag möter henne härnäst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar