torsdag 20 maj 2010

Vänskap genom livet del II

I helgen som var blev vi bjudna till ett par goda vänner på deras lantställe. Det var ett väldigt vackert ställe, men underbar natur och stillhet. Ett gammalt ställe som med varsam hand och envishet renoveras. Jag blir imponerad över drivkraften, den enorma kärleken i handverket och visonerna om hur det kan bli. Jag har dessutom besökt det bästa utedasset jag någonsin besökt. Rejält byggt och det kändes så rent där och nästan helt luktfritt. Rojalist som jag är, blev jag imponerad av fotografiet av kungen och drottningen, även om det var tänkt som ploj över det hela.

Jag ska inte tråka ut er med allt vi gjorde, utan berätta för er vad som grep mitt hjärta allra mest med besöket. Det var historiens vingslag och människors sammanhang och djupa rötter. Min väninnas föräldrar är från trakten och har långtgående rötter där. Sånt imponerar på mig, jag med mina flyktiga rötter. Det är sällan som man i vuxen ålder hittar vänner, som dessutom anstränger sig för att presentera en för sina föräldrar och sin bakgrund.

För en tid sedan blev vi hembjudna på middag till hennes föräldrar, när vi varit på ett badhus hela dagen som ligger i närheten av där de bor. Jag blev så rörd över gästfriheten, att släppa in oss som de inte kände i sitt hem, bjuda på mat och visa sin fantastiska samling av gamla ting som hittats på olika auktioner. Nu under helgen fick vi också besöka deras lantställe, som är föräldragården till min väninnas pappa.

Vi fick också en tur till den föräldragård som min väninnas mamma vuxit upp på och berättelser om trakten och roliga anektdoter. Jag blir så i hjärteroten rörd av sånt. För mig betyder det inte bara berättelser, utan också om vänskap i dess helhet. Man bjuds in till att möta människor i deras sammanhang, i trådarna av deras rötter. Det sker så sällan idag. Det var inte igår jag presenterades för någons föräldrar och blir hembjudna till dom. Vi borde göra så oftare.

Mötet blir annorlunda när vi också förstår varifrån vi kommer. Jag känner en ynnest över att få ta del av min vän och hennes familjs historia. Jag blir rörd över våra vänners vilja att göra oss delaktiga i deras liv och deras historia. Jag blir så rörd och känner mig så älskad.

4 kommentarer:

Béatrice Karjalainen sa...

Vad fint du skriver och var mysigt att ha sådana vänner. Det kan jag sakna.

Erica sa...

Tack Bea! Det känns verkligen som en ynnest att få ha såna vänner i ens liv. De är så sällsynta bara.

Happy sa...

Hej Erica! Hittade in hit via Queen of Night. Gillar ditt sätt att skriva. Jag blev berörd av ditt inlägg. Det är verkligen härligt när hela familjer bjuder in en till en delad vardag och till delad historia. Jag hoppas kunna bli sådan mot min sons vänner - att de känner sig riktigt välkomna.

Återkommer gärna hit igen :-)

Erica sa...

Du är välkommen! Tack för feedback ;-D

Jag blir oerhört rörd över när människor vågar dela med sig av sig själva!