Identifikation

Jag har funderat mycket på detta med vårt aldrig sinande behov av att identifiera oss med någon, några eller något. Med detta identifikationsbehov kommer paradoxalt nog också ett behov att att sticka ut ur mängden. Det löser många genom att skapa ett Vi och Dom, istället för ett Jag och Du. Jag förstår att vi skapar våra gränser för att göra saker begripliga för oss själva. Men jag tänker ibland att våra ansträngningar har en tendens att bygga murar högre än Berlin muren och vår strävan efter förståelse och begriplighet av vår omvärld istället gör det mer obegripligt genom att begränsa oss. Jag tycker mig se detta ofta i alla möjliga olika sammanhang.

Detta sker inom politiken, inom religioner, ja inom det mesta faktiskt. Ett tag var jag aktiv inom olika grupper med tolvstegsprogrammet som bas. Ett oerhört starkt hjälpmedel för många där livet fallit sönder totalt. Tyvärr upptäckte jag efter ett tag att behovet av Vi och Dom också smugit sig in här. Jag kan förstå detta. När man inte känner sig som en del av den allmänna normen, så finns ett behov av av att vända på steken. Om jag känner mig "onormal" eller blir sedd som det, så gör jag de som anses som "normala" till "onormala". Plötsligt inträffar en känsla av att ta "makten" i egna händer.

En person jag beundrar omåttligt är Nelson Mandela. Det är en person jag gärna skulle ha samtalat med. Det jag beundrar mest hos honom är hans förmåga att förbise behovet av hämnd. Någonstans använde han de där åren av fångenskap till att tänka till, istället för att gro igen av hat. Han förstod att enda vägen ut ur helvetet, handlar om att inte göra samma sak. Han förstod att förändring kan man endast uppnå genom att handla nytt. Det blir ingen genomgripande förändring om du endast kastar om spelarna.

Du kan inte få ett nytt resultat genom att göra samma saker, oavsett om det är jag eller en annan som gör det. Resultatet blir densamma oberoende av vem som gör det, om handlingen är densamma. Ändå tror vi att vi förändrar genom att göra Vi och Dom av det mesta. Senast idag såg jag på en kommentar på FB där någon förklarade ett begrepp som var nedsättande om de människor utan NPF- diagnos. Jag förstår behovet, förstår bara inte vinsten.

Lika meningslöst som att de med olika samfundstillhörigheter kastar skit på varandra genom att förklara att några inte har "den rätta tron". Jag kan förstå behovet av identifikation, men förstår inte behovet av att hävda sin identifikation genom att dissa någon annans identifikation. Varför såga av den gren vi sitter på? Vår mänsklighet.