Jag slutar aldrig att förvånas

Ibland tänker jag mig att man med tiden börjar förstå livet eller att överraskningarnas påverkan blir mindre och mindre. Ändå slutar jag aldrig att förvånas. Ju mer jag tillåter mig att ta till mig livet, desto mer överraskningar har den till mig och jag slutar aldrig att förvånas över dess komplexitet.

Idag fick jag vara med om en ynnest. En vän som vågade dela med sig av sin smärta och frustration. Det är något iallefall jag sällan får vara med om. Att någon vågar ställa sig naken och blotta det den personen ser som sina tillkortakommanden är ett förtroende som få människor orkar eller vågar dela med sig av. Många kan dela med sig av sina sorger eller bekymmer, men det är något helt annat. Jag vill inte gå in i vad och vem och försöker hitta ett exempel.

När jag och Mattias var på en kurs en gång som handlade om att resa tillsammans i varandras inre insåg jag att trots att vi varit gifta i tio år (vid det tillfället) så hade jag egentligen aldrig lyssnat ordentligt på honom, utan att färga mitt lyssnande med mina förutfattade meningar eller mina tolkningar. Det knäckte min självbild en del. Att i det skedet tala om för honom om mina inskter gjorde att jag kände mig väldigt naken. För jag med mina terapier bakom mig, alla böcker jag läser och kurser jag går på, hade jag inte lärt mig mer?

Att göra sig naken handlar om att berätta om det som ruskar om ens självbild eller det man tror kommer att förändra andras bild om en själv. Med mina erfarenhter mätt, så anser jag att det är något som sker ytterst sällan. När tillfällena kommer, gäller det att upptäcka dom och bara känna sig så priviligierad att få ta del av den stunden och vara tacksam för de lärdomar om en själv som uppenbarar sig. För när någon orkar blotta sig, sker mötet och insikterna som finns inbäddade i närvaron kan bidra till något gott för båda.

Jag kommer att somna idag och känna mig ovanligt priviligierad.

Helgen tillbringade jag på ett hotell som låg ett stenkast från Haga slott. Jag var på årstämman/fullmäktigemötet för Riksförbundet för Hem och Skola. En organisation jag inser är en fantastisk plattform för att påverka till en bättre skola för våra barn, både lokalt och nationellt. Jag fick ynnesten att väljas in i förbundsstyrelsen och jag tänker använda det förtroendet till att medverka till att förbättra barnens vardag, utifrån ett föräldraperspektiv. Hem och Skola är ett varumärke som kan göra skillnad för barnen. Något som jag känner varmt för.

För en vecka sedan visste jag inte om det här. Livet är märkligt och jag slutar aldrig att förvånas över de överraskningar och gåvor som livet har med sig. Det finns möjligheter i de vitt skilda delar av livet som lurar på oss från den allra mörkaste håla till det ljusaste rum inom oss. Märkligt.