Smärta krymper utsikten

Dagens Reflektion

”Kunskap kommer via okunnighet, så vi borde känna oss uppmuntrande av allt det som vi inte vet” Leo Buscaglia

Erfarenheter är små paket som kan öppnas varje dag och vars innehåll förnyas ur olika perspektiv. Som Särimner i nordisk mytologi. Galten som slaktades varje afton till gudarnas måltid och som återuppstod varje morgon. Så tänker jag mig också att våra erfarenheter är. Våra möjligheter att se det som hänt oss i nytt ljus återuppstår varje dag. 

Ett sådant paket som jag ibland öppnar är från tiden med min depression. När man har det svårt eller för att tala klarspråk har det överdjävligt, förlorar man sig lätt i sin igen smärta, sin egen svårighet och sin egen verklighet. Detta är i min värld helt förståeligt, därför att överdjävliga saker har en tendens att fullständigt ta över en. 

Det är både naturligt och fullt förståeligt att ens egna bekymmer den egna sorgen och de egna svårigheterna blir centrala i ens liv och att andras bekymmer bleknar i jämförelsen med det egna helvetet man befinner sig i. Det är lätt att glorifiera andras liv ur det perspektivet. Att man tycker sig se att andra har enklare liv och bättre förutsättningar än en själv. 

När jag sakta men säkert höll på att tillfriskna insåg jag någonstans att vi alla har våra demoner. Vi har alla svårigheter i olika grad och olika livserfarenheter. Kanske inte alla, men väldigt många. Det som också blir uppenbart är att vi inte har möjlighet att gradera andras smärta, andras svårigheter eller andra människors små helveten. För vi vet inte. Men många är vi som vill vara speciella.

Vi vill gärna forma en världsbild där vår verklighet är närmast sanningen, där vår smärta och våra svårigheter legaliserar en gradering som gör det möjligt för oss att välja bara vår egen världsbild utan att ta hänsyn till att det finns fler sätt att se, erfara och uppleva ”verkligheten”. Det är lätt att skapa sig en bubbla där vi själva bestämmer vilka som ska inkluderas och exkluderas, just för att slippa se utanförskapet från det ”normala” som inte ens existerar. 

Begreppet ”normal” finns bara som en etikett för att försöka skapa en världsbild där fler kan komma överens om ”hur det ska vara”. Som villken annan religion som helst. Ett sätt att dela världsbild med fler än en själv. Det finns tusentals sådana etiketter och jag suckar alltid när jag ser dem, därför att i min värld är det bara ett sätt att exkludera andra för att göra sig själv mest ”normal” just utifrån olika begrepp. 

Jag har detta paket och värderar det oerhört mycket, just därför att det hjälper mig att förstå att vår okunskap om andra och andras erfarenheter inte på något vis ska användas som ett sätt att stärka min bild. Jag vill istället att min okunskap ska väcka nyfikenheten att upptäcka fler perspektiv än just mitt eget. Att klistra etiketter på andra är bara ett fruktlöst försök rättfärdiga sig själv och sin egen sanning.