söndag 8 maj 2016

Mod

"Mod är inte som kärlek eller trohet en dygd eller ett värde bland andra personliga värden. Mod är själva den grund som gör alla andra dygder och personliga värden möjliga. Utan mod förbleknar vår kärlek till rena beroendet. Utan mod blir vår trohet konformism…Utan mod vittrar alla andra värden sönder och förvandlas till blotta efterbildningarna av dygder. Hos människor är modet nödvändigt för att möjliggöra ”vara” och ”bliva”…en man eller kvinna blir hela människor först genom sina val och engagemang…” Rollo May

Jag har funderat mycket på mod genom livet och vad det gör med oss människor. Filosofer (Kierkegard, Nietzsche, Camus och Sartre) har alla förkunnat att mod inte handlar om frånvaron av förtvivlan, utan att det handlar om vår förmåga att gå vidare trots förtvivlan.  Inte om dumdistrighet, utan om förmågan att hålla det vi tror på aktuellt i våra liv oavsett omständigheter. De värden som handlar om att vara människor och omsätta det både i våra tankar och i praktiken som människor.

Jag tänker att mod er olika ut och kan praktiseras på olika sätt, men att de alltid handlar om att man inte kompromissar med det grundvärderingar man har som människa. Har du funderat på hur modet omsätts i ditt liv? Min pappa är en person som visat mig att inget är så heligt att det inte går att ifrågasättas eller tvivla på. Något som präglat mig och min syn på livet. Att ha benfasta trosatser vittnar inte om styrka, utan det blottar en bräcklighet. Styrka handlar om att hålla för tvivel, därför har jag tvivlat på det mesta. 

Jag som person består av paradoxer. Mina erfarenheter som adoptivbarn (jag var fem år när jag kom till Sverige) har lämnat avtryck i mig iform av att inte duga. Det finns en paradox i att vara adopterad, det är att landa någonstans mellan att vara ett mycket efterlängtat barn och samtidigt vara ett mycket ratat barn. Mig har det format såtillvida att jag alltid utgår ifrån att vara efterfrågad, men med en svag lurande ängslan av att inte duga och stark vilja att tillmötesgå andra människor.

Jag har tidigt identifierat att det inte går att komma ut som en hel människa om man försöker tillgodose båda dessa sidor. Så för mig har modet ofta kommit till uttryck i att vara sann mot mig själv, med varierande resultat. Min förbannelse är att jag alltid ser vad andra människor vill, önskar eller har behov av, oavsett ifall de uttryckt det eller ej. Min kamp har ofta handlat om att vaska fram mina egna önskningar och behov i havet av alla andras, vilket går bättre och bättre ju äldre jag blir.

Modet för mig handlar om att vara sann mot mig själv både i den privata sfären som att stå för det jag tror på, oavsett vad det kostar mig. Med tiden har jag lärt mig att en del klarar av det och andra inte. Styrkan med att vara frispråkig är också att kunna möta andras åsikter. Något jag kan utan att alltid ta det som personlig kritik. För tar människor modet till sig att säga sitt hjärtas mening, så ligger det oftast mycket omtanke och kärlek bakom. Det är bara att öppna upp handen och säga tack, även om det svider ibland.

Inga kommentarer: