Vårt moraliska ansvar som människor i åtskillnadens tid.

"Man har moraliskt ansvar för sina handlingar och sina ord, men också för sin tystnad." Bodil Malmsten

Det händer något märkligt i vår tid. Där används kunskap om rättigheter i ett syfte att rättfärdiga ignorans, i syfte att fylla uttryck och begrepp med ett nytt innehåll och att ta sig rätten att vara något samtidigt som man avsäger sig den rättmätiga beskrivningen av ett handlande, en attityd och av uttalanden. 

Det ger mig en surrealistisk känsla när människor omger sig med tyckande och åsikter i tät sammanblandning med kunskapsförakt och förakt för politiker och journalister. Att vara kritisk innebär att man har åsikter i nära förbund med kunskap, fakta och förmåga till analyser och reflektioner. Att svepa om sig ignoransens kappa utan att ha en förankring i kunskapsinhämtning är inte att vara kritisk, det är att hänge sig åt tyckande.  

Oavsett vad man väljer för förhållningssätt till liv, samhälle och sin omvärld, är det viktigt att förstå att den egna individen påverkar och är med om att forma det som sker och inte sker. Hur politiska vi tycker att vi är eller inte är, är det inte partipolitiken som gör skillnad i det stora hela, det är den mänskliga politiken som gör skillnad. Att vara människa, att vara levande, det är att vara politisk, oavsett om man vill eller ej. Det är just därför som både det vi uttrycker och det vi väljer att vara tysta inför eller när vi vänder bort blicken räknas. 

Det jag tänkt mycket på under de senaste åren är att det inte är det vi säger, utan det vi väljer att låta bli att säga som har störst påverkan för oss själva och vår omvärld. En fråga jag börjar ställa mig allt mer är vad jag ger min röst åt genom att välja tystnad. En fråga jag tror är allt viktigare och något vi oftare bör ställa oss själva och andra. 

Det är bisarrt när människor agerar rasistiskt, uttalar sig rasistiskt och ändå vill avsäga sig den rättmätiga beskrivningen. Som att ta sig rätten att vara på ett vis, men beskrivas på annat vis. På vanlig svenska brukar det kallas hyckleri. Det är som om människor blivit dummare och ohederliga. Det mest hederliga är ändå att stå för det man säger och gör och då använda de begrepp som redan finns i vårt språk. En rasist är en rasist. En sexist är en sexist. En homofob är en homofob. 

Det handlar inte om hur trevlig människan är. Det finns trevliga rasister, liksom otrevliga. Det finns otrevliga antirasister och trevliga sådana. Rasismen har ingen hudfärg, nationalitet eller kön. Den kan hittas överallt. Att vara gift med någon med annan etnisk bakgrund eller ha vänner med annan hudfärg gör en inte mindre rasistisk om man väljer att uttrycka sig så. Personligheten någon har ger inget fripass från det man väljer att uttrycka i åsikter och handlingar.

Det värsta med rasismen är att det bara är toppen av ett isberg, det som syns i malströmmen av den människosyn som skapar hierarkier, åtskillnad och syndabockar. En människosyn som är så godtycklig och helt utan anständighet att den efter hand byter skepnad och letar nya offer att sikta in sig på. Historien har visat det gång på gång. Henrik Arnstad beskrev hur rasismen blev en motor för fascismen och jag har tänkt på den meningen ofta.

 Att åtskillnad ger turbo till rädda människor i ett försök att "rädda" sig själva först. Precis som att forskningen visat att mobbare oftast mobbar andra som en strävan att själva slippa bli mobbade. Rasismen är det första som blir synligt i åtskillnadens människosyn, men långtifrån det enda som händer. Den kommer bara att ge alibi att hitta nya målgrupper. 

När vi väljer att vara tysta inför andra människors högljudda försök att göra åtskillnad, det är då vi blir medlöpare. När vi väljer att vara tysta inför andra människors aktiva val till okunskap, det är då vi börjar gräva både vår egen som andras gravar. När vi väljer bort tillfällen att ta till oss andra människors utsatthet för att vi själva inte erfar det, det är då vi börjar resan till att bli "en liten lort". 

Det är som Bodil Malmsten uttrycker: "Man har moraliskt ansvar för sina handlingar och sina ord, men också för sin tystnad."