fredag 30 juli 2010

Naturen, vår själs läkning


Väderprognosen gick från hällregn till mindre regn. Det blev soligt de första dagarna av tre, med vackra tussiga moln som sällskap.


Kanoting är perfekt när man har små barn. De får vara med och njuta av naturen och stillheten och äventyret. Uppskattat av alla våra tre barn. Nu har vi ju dessutom bara en mellan oss. Hon tittar, reflekterar, sjunger och ropar till de andra barnen i de andra kanoterna.


Bröderna bus försökte paddla tillsammans. Det är svårt när man både vill vara nära och långt borta från varandra.


Fina mannen


Siesta i kanotkaravaner mitt på vattnet.


Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Vi är Sverige har fantastisk natur att tillgå och stor möjlighet genom vår allemansrätt/skyldighet.


Lägerelden, obligatorisk och så underskön!


Fantastiska vänner hade vi som sällskap ut på kanotäventyret. Det är som stenarna i vattnet. Jag hörde en historia en gång som handlade om tre präster som var ute i en båt för att fiska. Två äldre och en yngre. De satt rätt länge ute och metade så agnet de använde tog slut. Då reste sig en av de äldre prästerna upp gick in till stranden igen för att hämta mask. Den yngre prästen blev imponerad över den äldres tro som var så stark att han kunde gå på vattnet.

Samma procedur vid nästa påfyllning av agn. Den andre av de äldre gick också in till stranden och grävde upp mask. När det för tredje gången blev slut tänkte den yngre av prästerna att han minsann inte skulle vara sämre utan reste sig upp och klev ur båten. Han sjönk som en sten. De äldre tog tag i honom och drog upp honom i båten igen. Det är bra att ha en stark tro, men ännu bättre att veta vad stenarna i vattnet ligger säger den äldre till den yngre.

Så är det med livet också. Det är bra att ha tilltro till sig själv och sin förmåga, men utan vänner och tilliten till andra människor gör man livet jobbigare än vad det behöver vara. Vänskap är som de där stenarna i vattnet. Ibland finns  man där för varandra så att man inte sjunker, ibland berikar man varandra bara med sin blotta närvaro. Det är en ynnest att ha goda vänner att dela hela spektrat av livets beståndsdelar med. Ett privilegium. Sådana vänner har vi.



Vattnet färgas av guldigt rosa. Underart att simma i. Underbart att glida fram i en kanot.



Fiskekorten kom till användning. Det blev en brax.


Det är en ynnest att få leva i det här landet. Med denna natur och möjlighet att ta sig ut och njuta. En ynnest och möjhlighet vi får vara rädda om. Vi behöver bara snegla på våra gannländer så förstår vi att skillnaden är stor. Att tillgå badstränder eller badmöjligheter för allmänna bruk är tex i Norge så mycket vanskligare än i Sverige. Våra gemensamma tillgångar säljs ut, jag hoppas att vi aldrig kommer dithän att man låter enskilda intressen ta från oss möjligheten till allemansrätten. Det är en skatt vi ska vara rädda om.

2 kommentarer:

Livet i en 5:a :-) sa...

Åh där hade jag oxo velat vara, så vackert... Kram

Erica sa...

Jag njuter så vansinnigt mycket av närheten till naturen. Ger mig ro i själen.