torsdag 18 februari 2010

Livet i största allmänhet

Läste denna fantastiska mening på Marcus Birros blogg: "Sorgen är inte ett straff. Sorgen är ett kvitto på att vi levt."

Han skriver om kampen han och hans fru haft med förlorade barn. Jag tänker stilla när jag läser texten att den är fantastisk bra. Jag är en sån där person som tror på att vi människor behöver dela varandras historier. Våra livshistorier. Genom att dela livshistorier får vi perspektiv och djup som hjälper oss att bli människor. Det är vad jag tror.

Vad är det då som gör att det man är med om i livet faktiskt känns som ett straff ibland? Det har jag funderat mycket över. Rent intellektuellt tror jag inte på det där med straff. Men känslan i magen säger något annat vissa stunder i livet. Det kanske bara är svårt att gilla läget alltid. Det kanske är så enkelt.

4 kommentarer:

Tänk själv / Läsa i livet sa...

Klokt. Djupt Birrocitat. Tror inte heller att Livet går att räkna fram, debet och kred. /PA

Erica sa...

Jag tänker mig att livet endast kan levas för att förstå dess mening.Känns ibland som en oöverstiglig uppgift, men väl värd i sina bästa stunder

Nässelblom och choklad sa...

Ett väldigt bra citat. Även om olika händelser ibland kan kännas som straff är det klart att det egentligen är kvitton på att vi lever. Allas liv innehåller både sorg och glädje, även om vissa drabbas hårdare än andra. Ha en bra söndag! Kram/Eva

frktjatlund sa...

Jag brukar säga att det är inte döden som drabbat oss. Det är livet. För med liv kommer både bra och dåligt. Och det gäller att ta vara på det som bra.