söndag 7 mars 2010

Ibland är det svårt att leva och då överlever man bara

Dörren till min dotters rum är inte det mest smidigaste. Den gnäller och knakar och jag känner mig som en elefant när jag försöker smyga mig in till hennes säng. Där ligger hon och ser så bedårande vacker ut och snarkar som en timmerhuggare. I det skumma ljuset tittar jag på henne och hjärtat nästan sväller över kanterna av de starka jag känner inombords. Där brevid hennes säng förstår jag inte det där tunga som ibland kommer över mig.

4 kommentarer:

Nässelblom och choklad sa...

Åh, det är så underbart att se sina barn sådär ljuvligt avslappnade och lugna. Då, just då känns det verkligen som om ingenting annat är väsentligt och skulle kunna rubba balansen. Sen är det i alla fall så att livet består av så många olika bitar. Även om man är tacksam och lycklig över mycket, finns det sådant som kan göra det svårt att alltid känna det. Ibland är det onödiga små detaljer som inte alls borde få ta plats, andra gånger är det större saker. Sen är det bara så att vissa är grubblare, andra inte...PS. Gick det inte så bra med dina muffins/cup cakes?

pastorns Ingridienser sa...

Det var märkligt att läsa och känna igen sig så väl. jag menar det där tunga som bara kommer över mig- också mitt i det ljusa goda. Läste också hur fint du skriver om hopp. Och kan också känna igen mig i när "min dirigent har tagit ledigt". Tack, Erica, för att du vågar dela! Önskar dig en god dag!Och tänker att ibland får någon hoppas åt en. När man inte orkar själv...

pastorns Ingridienser sa...

Det var märkligt att läsa och känna igen sig så väl. jag menar det där tunga som bara kommer över mig- också mitt i det ljusa goda. Läste också hur fint du skriver om hopp. Och kan också känna igen mig i när "min dirigent har tagit ledigt". Tack, Erica, för att du vågar dela! Önskar dig en god dag!Och tänker att ibland får någon hoppas åt en. När man inte orkar själv...

babymyz sa...

Hej hej,jag bor oxå i gbg,härlig stad=)
Halkade in här på ett "bananskal" så att säga,och blev helt stum när jag läste det du hade skrivit om att du o din gubbe va på väg att glida ifrån varann.. jag o min gubbe sitter i samma båt som du gjorde då..
Men vi gör allt för att inte ta ut skillsmässan,fö kärleken finns ju mellan oss så mkt.. men det är svårt med två individer som ska sammspela om så mkt.. vi är inne på vårat 10 år i år,varit förlovade i 7 år,gifta i 3 år.
Jag fick en innre kraft att kämpa vidare efter att ha läst dina rader,så det tackar jag för..
kramiz Marie