Det här att vara nära naturen. Den plockar fram stillheten inom en och man njuter livet på ett helt annat sätt och man tillför sig själv en dimension som annars går förbi en. Jag tänker att jag som bor i staden den mesta av min tid, mister tillgången till den här stillheten som är så bra för mig. Det är som om livet och dess mening blir så tydligare när naturen kryper en in på bara skinnet. Det tål att tänkas på inser jag.
2 kommentarer:
Ett tag tyckte jag Mauro Scoccos låtrad "Att känna stadens puls, inget kan ge mig mer" var något jag själv eftersträvade. Fast inte nu. Staden är fin på många sätt men när jag ser såna bilder som du lagt in vet jag inte varför jag bor kvar. Stillheten saknas ofta. Tror att jag ska byta. Tack för uppvaknandet!
Jonas, stadens puls är också häftig ibland, men stillheten lite svårare att få fatt har jag insett. Vi lever i en tid med mycket ljudföroreningar!
Skicka en kommentar