Ur barnamun om att längta
Jag sitter och läser för min dotter och mina goda vänners lille son som är 3½ år. Vi bor i Göteborg men är på besök den här helgen i Stockholm där de bor. Vi pratar om att längta efter varandra och om att bo långt bort. "Vi får skicka kort på mobilen till er på mig och lillasyster, så får ni skicka kort på Celia, Johan och Lucas" är lösningen han ger mig. Tänk att vara snart fyra år 2010 med alla den teknik som finns till hands. Jag tänker på när jag var liten och inser att väldigt mycket har hänt från när jag var liten.
Yes, mycket har hänt. Samtidigt är jag så glad över att ha varit med om utvecklingen från brev till fax till mobil o mail. Fortfarande njuter jag ju mest då ett handskrivet brev ramlar ner i brevlådan. Barndom. Traditioner. Men det nya gör det ju lite lättare att hålla kontakten - helt klart.
SvaraRaderaHaha ja verkligen.
SvaraRaderaEver tror mig knappt när jag säger att jag inte hade videospelare förrän jag var 12...
Och när den trådlösa hemtelefonen gick sönder för en tid sedan, då fick jag lov att rota fram en GAMMAL telefon. Med snurrskiva. Och så fick jag instruera honom hur man ringer på en sådan. Hihi det blev en riktig nostalgitripp för mig.
När jag tänker efter så är det ju rätt omvälvande tekniska förändringar! Ni påminde mig. Funderar vad som kommer framigenom ;-D
SvaraRadera