tag:blogger.com,1999:blog-7732377403439731407.post1393667907159269203..comments2019-08-06T05:21:12.755+02:00Comments on Ericas Utsikt: Hamburger föräldrarnaEricahttp://www.blogger.com/profile/01422045898634634623noreply@blogger.comBlogger2125tag:blogger.com,1999:blog-7732377403439731407.post-11804865752312828732011-07-11T11:02:18.229+02:002011-07-11T11:02:18.229+02:00Ja, det här med föräldraskap är onekligen intressa...Ja, det här med föräldraskap är onekligen intressant. Det finns mycket i det du skriver som jag ställer upp på. Men jag tror inte min generation ( född på sent sextiotal, en i allra högsta grad ifrågasättande generation enligt min uppfattning). Jag har två söner 21 och 19 år och har varit ensamstående med dom i 12 år innan jobb fick mig att flytta till Stockholm och jag blev en form av internet pappa. Jag för min del tror att det största generationsglappet uppstod bland 30 och 40talister och deras föräldrageneration. Kanske främst dom senare. Innan dom har det i historien knappt funnits någon ungdomskultur, alltså en fristående egen kultur mellan barndom och vuxenlivet. Rock 'n roll generationen brukar jag tänka på dom som. Innan dom var man barn och för att ganska tidigt bli vuxen, gifte sig tidigt och skaffade barn tidigt. Någon ungdomstid fanns nästan inte. Jag tror att i det glappet mellan barn och vuxen finns ett självständigt utrymme för reflektion och tolkning av verkligheten. Man får liksom en tankepaus innan man tar sig an vuxenlivet. Hos många föddes det en stark frustration att bli vuxen och många kände till och med avsky mot att bli vuxen. Något jag tycker man kan se även idag, det är inte fint eller positivt att bli vuxen, man skall vara ung tills man dör.<br />Jag tror att just införandet av denna mellanperiod i livet har skapat många kritiska individer, och jag tror att jag blivit fostrad i den andan. Inte bara av mina föräldrar utan av samhället i stort. Införandet av ungdomsperioden har skapat ifrågasättande. Men jag föreställer mig att det var ett mycket större glapp mellan mina föräldrar och deras föräldrar än det är mellan mig och mina söner. Även om det alltid är jobbigt att bli ifrågasatt så känner man igen situationen när rollerna var ombytta och jag stod som den ifrågasättande sonen. Det måste varit oerhört mycket svårare för mina föräldrar och mina mor och farföräldrar.<br /><br />Tack för intressanta tankar<br /><br />Christer CChrister Carlssonhttps://www.blogger.com/profile/13395164519287343952noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-7732377403439731407.post-75471227771120412892011-06-06T11:47:55.172+02:002011-06-06T11:47:55.172+02:00Citerar din sista mening Erica...; "Jag har t...Citerar din sista mening Erica...; "Jag har tänkt att blogga lite om föräldraskap och då framförallt mitt eget. Har du tankar och funderingar får du gärna dela med dig!"<br />Föräldraskapet är evigt i tiden. Man blir aldrig för gammal för att vara förälder. Min far är 91 år - och han är fortfarande far till mig på riktigt. Tillsammans besöker vi hans fars grav, min farfars, lägger ner blommor, tänder ett ljus. Minns det som varit - och är. Historia och nutid vävs samman - i både det till synes enkla och svåra.<br />En bra förälder är den som ställer upp på/för sitt/sina barn. Med tiden blir det som med den helige ande - allestädes närvarande men ändå frånvarande.Bo Sundbäckhttp://vittensten.blogspot.comnoreply@blogger.com